Trött på trappor...

Jag och sambon bor i världens finaste lilla våning i gammal stil och har både en balkong och en terass. Mitt i stan, har kanske 200 meter till byrån och sambon likaså. Enda felet är att vi bor 5 våningar upp och saknar egen hiss. Det finns en hiss i grannfastigheten som jag fått använda sedan jag blev skadad. Använder jag den blir det "bara två trappor" och en promenad genom vinden,

förbi alla läskiga vindsförråd. Men jag är trött på trapporna nu, hur fin lägenheten än är så har mitt tålamod börjat tryta och sista halvåret har vi letat efter nytt boende.

Särskilt jobbigt tycker jag det är när det är dags för att tvätta- tvättstugan är i källaren så det har blivit ett 100 %-igt uppdrag för sambon att sköta. Jag har inte tvättat en maskin tvätt på 2.5 år och tycker att det känns förskräckligt! Känner mig så ohjälpsam...även matinköpen tvingas sambon sköta och jag har väl i stort sett bara varit och handlat någon enstaka gång sen jag blev skadad. Har ett närmast tragikomiskt minne från när sambon låg sjuk i maginfluensa och jag var och handlade med kryckor och kundkorg och baxade upp mig själv med påsar och ryggsäck och ja, fy.

Det vore så underbart att flytta någonstans med lite mer tillgänglighet. Vi var på ännu en radhusvisning ikväll men det är svårt att hitta något vi både gillar och har råd med, särskilt eftersom jag fortfarande är deltidsjukskriven...vi är fast beslutsamma att det inte ska vara några trappor i alla fall...