Det är nu lite över ett år sedan jag började skriva om mina erfarenheter kring plantar fasciit och hälsporre. Ett litet 1-års jubileum som trots ursprunget ur smärta och rätt mycket elände, ändå är värt att fira! Det har varit helt fantastiskt skönt att få skriva av sig och dela med sig av det som varit på gång och responsen från er i samma situation är ren balsam för själen. Tänk att vi är så många med dessa problem! Tack för alla låååånga mail med målande beskrivningar av vardag, smärta, hopp och framtid.
I november fyller mina skador och besvär 3 år, det i sig är naturligtvis inte värt att fira men jag försöker tänka positivt och mina framsteg är viktigare att sätta fokus på.
Jag sammanfattar läkningen så här:
- Jag använder inte kryckor längre,
- äter inga mer mediciner,
- kan gå några hundra meter i följd nu utan att behöva sätta mig,
- jag kan stå korta stunder barfota- exempelvis medan jag klär på mig,
- jag sover mycket, mycket bättre. Vaknar kanske en gång per natt istället för 10 och behöver inte längre gå upp och isa fötterna nattetid.
- Behöver inte isa fötterna dagtid lika längre, kanske bara någon timma sammanlagt,
- jag är mycket piggare och stabilare i humöret.
Jag har alltså blivit avsevärt mycket bättre! Önskar er alla en skön sommar med god läkning av fötterna!
.jpg)
hej
SvaraRaderaär en tjej på 28 år som har gått och fått ont i hälarna och har nu stora funderingar om hur länge man ska vänta innan man får läkar hjälp. Jag har gått redan två-tre veckor och pratade med en sjuksyster på vårdcentralen i förrgår om bad mig smörja med typ ibumetin tre gånger om dagen i två-tre veckor till plus att jag ska gå med mina löparskor plus extra gele sulor under denna tid. Ska man vämnta så länge? Eller ska man ringa ortopedklinik?
tacksam för svar
marie_nilsson@passagen.se