Ortopedisk tejpning

På ordination av min ortopedläkare gick jag en gång i veckan i åtta veckor till ortopedens gipstekniker som drog samman fötterna stenhårt med två sorters tejp. Tejpningsprocessen tog ca 50 minuter varje gång och utfördes mycket omsorgsfullt enligt den s.k. ”malmömetoden” en teknik utarbetad i Malmö i början av 2000-talet. Tejpningen var ganska smärtsam första dagen den var ny, sen släppte den något och gav efter lite för foten. Ortopedisk tejpning går ut på att låta senorna under fötterna få viss avlastning genom att dra ihop fötterna och låsa dem i en lätt vinkel med några omfattande lager av tejp. Tejpen ska sitta så hårt att belastningen tas upp av fötternas yttersidor när man går. Varje tejpning fick sitta en vecka och kvällen innan ny tejp-tid fick jag befria fötterna, duscha som vanligt samt låta dem lufta under natten innan det var det dags att åka till gipstekniker och få ny ”tvångstejp” morgonen efter. Behandlingen är begränsad till två månader eftersom huden tar så mycket stryk.

Tiden som tejpad var opraktisk på så vis att det inte gick att duscha normalt (fötterna fick vara utanför badkaret) och det enda par skor som jag kom i under den här tiden var mina största par löparskor, utan strumpor. Medan fötterna var i detta tejpade tillstånd gjorde ortopedteknikerna nya gipsavgjutningar av mina fötter och skapade sedan nya skoinlägg/fotbäddar som blev jättebra. Sulorna återger ett slags tejpat tillstånd och den sortens avlastning för mina plantarsenor passar mig jättebra. Sulorna är min räddning och sammanlagt kan man säga att tejpningen varit den mest lyckade behandlingen jag provat. För mig blev resultatet gott och det hjälpte mig att börja klara mig utan kryckor!