Plantar Fasciit är en överansträngningsskada som resulterar i inflammation runt plantar fascians (jag kallar den plantarsenan) infästning vid hälen. Tillståndet brukar beskrivas som en smärta som kommer plötsligt eller smygande och börjar i hälkudden i en punkt på insidan av hälen som kan sträcka sig mot mitten av fotvalvet och bakre delen av vristen. För många är ett av de första tecknen att det gör ont när man tar de första stegen på morgonen eller om man vilat en stund. För mig personligen är det tvärt om, det gör ondare ju mer jag rör mig.
Rent fysisk handlar det om att det ligament som håller fotvalvet uppe, har överansträngts under viss tid. Har hört om folk som varit ute och dansat en enda kväll i för dåliga skor, en tjej arbetade i butik på för hårt golv o s v. Besvären kan bero på många andra orsaker som rena felinställningar i fötterna, plattfot, pronation, högt fotvalv såväl som övervikt. Dåliga skor som helt enkelt inte stötdämpar fötterna tillräckligt verkar dock vara den vanligaste orsaken.
När besvären har kommit är det direkt avlastning som gäller. Kyla, tryckförband, eventuella kryckor och antiinflammatoriska mediciner. I avlastande och förebyggande syfte kan man tejpa, använda stötdämpande inlägg, fotbäddar samt stretcha tårna och vaderna. Det verkar som vadmuskelstrech kan minska besvären hos vissa eftersom vadmuskeln fäster i benhinnan på hälbenets baksida och kan överföra en spänning till det ömma fästet på hälbenets framsida om området är för stelt. För mig innebar mitt strechande och de övningar jag gjorde enligt första sjukgymnastens anvisningar att jag blev sämre. Som med allt annat är det superviktigt att man lyssnar på sin kropp och inte på någon annan.
Viktigast av allt enligt min uppfattning är att beväpna sig med TÅLAMOD. Enligt min ortoped blir 80 % bra inom ett år. Har man otur, som jag, så hör man till den grupp som inte blir bra under denna tid och då är det bara tålamod som gäller...
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar