Gott nytt år!

Så här i slutet av 2009 vill jag önska alla ett riktigt gott nytt år! Hoppas på ett nytt, fräscht 2010, med fin läkning av alla trasiga fötter.

Vintern i min lilla stad är riklig, massor av snö och kyla. Suget efter att få ge sig ut på längdskidor eller på isen, eller den vanliga långpromenaden gör sig starkt påmind. Särskilt som jag sitter inne och tittar ut på härligheten. Det är svårt att ta sig fram på cykel i all denna snö så jag känner mig ganska instängd...tänker att nästa vinter, då, kanske jag är så bra att jag kan belasta genom lite skidåkning eller bara en lång och härlig vinterpromenad...Vi hoppas på 2010.

Tack för alla fina mail under året, fortsätt skriva era berättelser och är det någon som bara vill dela något lite kortfattat så är ni välkomna att lämna kommentarer på sidan.

Gott nytt år!

En egen, trygg, läkare!

Efter alla turer under hösten, främst med de hemska levervärdena i fokus, har min arbetsgivare ställt upp och ordnat så jag fått komma till en privat vårdcentral här hemma i min lilla stad. För första gången på exakt två år har jag fått en läkare tilldelad mig som visat genuint intresse för MIG och mina PROBLEM.

Första besöket hos denna min nya läkare innebar en enda stor lättnad. Det var så skönt att någon satte sig bekvämt tillrätta på en stol mitt emot mig, såg mig i ögonen och sa: "berätta nu allt, du har gott om tid på dig"

Jag fick ösa ur mig hela min historia, all smärta, all oro, alla behandlingar jag testat, alla prover och undersökningar jag läst mig till och sedan stridit för att få genomföra i landstingets regi. Jag berättade om min fruktansvärda höst där levern vara en hårsmån från att bli allvarligt skadad av alternativmedicinen och hur svart jag ser på framtiden.

Min nya läkare kan inte trolla, han kan inte ordna så att fötterna genom ett abrakadabra blir bra eller att levern mirakulöst återställs över en natt, men han kunde lyssna. Dessutom kan han erbjuda täta leverkontroller direkt hos dem- jag behöver alltså inte pendla mellan sjukhus och vårdcentral varje gång jag måste lämna nya blodprover. När det gäller fötterna så ska det undersökas om jag kan få komma till Sophiahemmet i Stockholm för att träffa deras fotkirurg och få en "second opinion" beträffande behandling och framtid för fötterna.

Inför andra besöket hos min nya läkare hade han beställt fram ALLA prov- och utredningsresultat från alla olika avdelningar jag varit på inom landstinget, han tittade på röntgenbilder, resultat av magnetkameraundersökning, neurografi/EMG-undersökning och gud vet allt som kollats på fötterna. Han skaffade sig helt enkelt en bild av mig som patient och läste in mitt "case".

För första gången på två år känner jag mig lite tryggare, jag har EN läkare som DELAR ansvaret för mig med mig. Jag har en läkare som är min fasta punkt och som fungerar som ett tryggt komplement till min ortopedläkare och alla andra inom vårdkarusellen. Jag önskar bara att jag hade haft denna möjlighet från allra första stund. Och att alla skulle få känna så här. Det är verkligen ett underbetyg till den svenska vården, att man måste betala 3000 kronor bara i årsavgift och sedan ett antal hundralappar varje besök för att få känna sig som en person inför sin läkare. Men det är det värt...TACK chefen för att ni fixade detta!