Höstrusk och ljusa musikupplevelser

          

Så är vi en bra bit in i hösten nu. Tycker att det ändå finns en slags tjusning med dessa totalt becksvarta, konstant regniga, kalla och råa dagarna. De utgör en transportsträcka mot december där viss belöning väntar i form av ljus, adventsmys och trevliga helger.

På nöjesfronten har vår höst varit givande. Har sett både Schyffert & Lindströms föreställning "Ägd" och även standup med David Batra och Robin Paulsson. Jeff Tweedys spelning på Chinateatern för en vecka sedan var också ett ljus i mörkret. Det är såna där upplevelser man får samla på sig under de mörkaste dagarna, om man har möjlighet.Att just besöka Chinateatern i november är en speciell känsla för mig. När jag precis skadat mig i november för 7 år sedan hade jag och min man biljetter till husguden Ryan Adams. Förutom att jag med nöd och näppe knappt kunde gå blev min man sjuk och kunde inte följa med. Min far skjutsade mig dit och jag släpade mig in med kryckor och smärta och elände för att sedan uppleva en av de bästa spelningarna i mitt liv. Musik kan verkligen lindra. Musik läker. Jag minns att jag var så hemskt ledsen för att jag hade så ont och var orolig, men musiken va så oändligt vacker. Det är alltså 7 års jubileum i år för mina fotproblem och när jag klev in på Chinateatern förra veckan var det med god hållning, relativt smärtfri i MBT-skor, utan kryckor och hand i hand med min man. Spelningen var toppen och upplevelsen blev rakt igenom positiv.Till helgen har min kör konsert. Att vara del i ett större sammanhang som musiker är fantastiskt. Vi är en stor kör på nära nog 500 personer med lite "alla kan sjunga"-tema. Att förenas i pop, soul, gospel tillsammans med energin av närmare 500 andra är också en stark, energigivande boost som ger kraft och ork. Det funkar att vara med och sjunga sittandes fastän det naturligtvis är enormt tråkigt att inte klara av att stå upp med de andra, röra sig i takt med musiken och sjunga ut på det sätt man ges möjlighet på ett bättre sätt om man inte klämmer i hop sig i sittande ställning. Nåväl, precis som på så många andra områden i mitt liv får jag välja att "köra på ändå" och hellre på mitt sätt än inte alls. Så jag sitter och sjunger. Och även om jag i princip är den enda som gör det så får jag i alla fall ta del av upplevelsen...

Sommar, sol och fotsmärtor

Vilken sommar vi har haft! Helt fantastisk vädermässigt och är det något som påverkar min semester förutom fötterna så är det vädret...Sommaren levererade ett varm, tryggt och stabilt sommarväder som gjorde att åtminstone jag och min familj kunde bestämma själva vad det var vi ville göra. Vi behövde inte känna att vi var tvungna att göra si eller så bara för att vädret va instabilt.


Utflykter och småresor har vi gjort i mängder och naturligtvis badat och solat och njuuuutit. Det är sällan jag känner mig så nöjd efter en sommar som denna. Riktigt kul då att hamna i vardag igen när man faktiskt haft det gott under sin ledighet.


För att klara av utflykter med en hel del promenader och stor belastning av fötterna har jag behövt planera noggrant. Cykeln har allt som oftast tagits med och så även kryckorna. Sedan har jag haft ordentligt med isklampar med mig i kylväska och tagit varje tillfälle i akt till att sätta ner fötterna mitt bland det kalla...brrr! En del konstiga blickar får man men vad gör väl det? Sonen vill ju ha med en mamma som också kan hälsa på Pippi Långstrump i Astrid Lindgrens värld och om det innebär en paus med fötterna i en kylväska då och då så får det vara så.


Nu väntar hösten och vi hoppas att alla får bättring av sina fotproblem och kan få bli bättre,


K

Glad midsommar till alla fotskadade!

I morgon är det ringdans och smågrodor och vi äro musikanter...3.5årige sonen är laddad och ska för första gången få uppleva ett midsommarfirande på allmän plats med en större skara människor än vår familj och släkt som brukar samlas vid vårt sommarställe på en ö i Vänern. Nu är det så i år att vi för första gången på trettio nånting år ska fira på fastlandet och vår sons alltid lika positiva inställning till livet (allting är ett smörgåsbord, bara att ta för sig av det!) innebär att även jag och maken känner oss beredda att rätta in oss i ledet i morgon och spela tombola, bära kransar och självklart testa några små grodor med främlingar istället för familjens trygga famn. Tar med mig min bärbara walkingpall och sätter mig väl ner när jag förbrukat mina steg och ser fram emot sommarlunchen som förhoppningsvis kan intas med sol istället för regn som sällskap.

Ha en härlig sommar allihopa och hoppas ni får njuta av sol och värme.Tack för alla mail som kommit under vinter och vår!

Stödstrumpor vid Plantarfasciit och hälsporre

Att hitta rätt stödstrumpor och kompressionsstrumpor är en utmaning men när man väl prövat ut dom så tycker i allafall jag att det gör stor skillnad. Apotekspersonalen är faktiskt väldigt duktig på många ställen och kan både mäta och råda till vad som kan vara lämpligast. Trycket fördelas och både fötter och ben orkar lite mer. Som kvinna går det ju bra att variera sig från klassiska tant-varianter a la nylonstrumpemodell till vanliga strumpor med bra kompression, kanske det finns för killar också jag har inte kollat! Jag blev jätteglad när jag i våras hittade en bra sida på nätet som dessutom säljer stödstrumpor i riktigt roliga utföranden. Jag som mestadels bär svart kostym på mitt jobb tycker det piggar upp med en lite galen strumpa, sen beror det på vad jag tar för skor och om jag vill att strumpan ska synas av andra eller ej, är ju inte alltid det passar sig!

Stumporna på bilden kostar mellan 129-199 kronor och finns hos www.minfot.se/stodstrumpor

Scholls Express Pedi- elektrisk fotfil för gladare fötter

När man som jag lever med mycket fokus på fötterna blir man nästan barnsligt glad när det kommer en ny fotvårdsprodukt som skiljer sig lite från de produkter som redan finns på marknaden.Allt för att glädja och underhålla ens hård prövade fossingar. Scholls nya VelvetSmooth elektiska fotfil är ju ett måste...mellan 300-400 kronor beroende på var man köper den men det är sargade fötter värda!

I min stad är  Netonnet billigast i butik, 299 kronor

Istället för kryckor vid fotsmärta

 

Jag vill dela av mig ett tips som jag upptäckte så sent som för ett par veckor sedan; GÅSTAVAR istället för kryckor.När man kämpar för att minska belastningen av fötterna och öka rörligheten men inte alltid vill släpa på sina kryckor så fungerar faktiskt stavarna som ett relativt smidigt alternativ. Enkla att ta med eftersom de tar mindre plats och väger nästan ingenting. I rätt miljö ser de inte så "sjuka" ut som kryckor heller, men i fel miljö kan det så klart bli lite väl malplacerat...

Att gå med stavar som riktig motionsform vore ju en dröm för det är faktiskt väldigt enkelt att lära sig och överkroppen får en rejäl genomkörning samtidigt som man kommer långt på varje steg men mycket kraft i benen. Toppen ihop med ett par riktigt bra MBT-walkingskor. Önskar så att jag kan få bli bättre i fötterna så att jag skulle kunna ta en kort men ändå något pulshöjande promenad då och då, tror det vore fantastisk träning. Bara fötterna höll för lite fler steg så skulle jag verkligen njuta av en powerwalk. Tills dess tar jag med mina stavar när jag behöver lite avlastning och lämnar kryckorna hemma. Tror nog jag kan stava mig runt midsommarstången i morgon, små grodorna med walkingsticks...det vore nåt!

Mina stavar är en enklare variant från Stadium, kostade 300 kronor och har teleskophandtag så de va smidiga att ställa inför att passa min längd.

http://www.stadium.se/varumarken/soc/ovrigt/143201/soc-u-tel-pole-s13?SelectedProductUUID=ta0Kd3emvbcAAAE9Xx54a654#.U6M6ZnbNHG0

Vitkålsomslag mot inflammation

Ja så här gjorde jag för att maxa känslan av att inte lämna något åt slumpen i behandlingen av min färska kraftiga inflammation...

Mormor har alltid sagt att man ska stryka vitkålsblad med strykjärn men jag tog blad för blad och hackade småsmåsmå hål i dem så att det började sippra lite vitkålsjuice och så la jag om foten och tejpade med kirurgtejp. Höll bra natten igenom och visst luktade det lite svagt av svavel/fis/kåldolmar i sovrummet eftersom det ju faktiskt är rå vitkål men mentalt va det värt det.Vilken roll vitkålen spelat i bättringen vet jag verkligen inte men det är i alla fall inget farligt att prova...

God bättring av senaste inflammationen

 

Det funkade! Som jag har kämpat! Åt maxdos av Naproxen i en dryg månad och tog fram kryckorna och hela hardcore-antiinflammationsbatteriet. Extra mycket vila,extra mycket isande, minimalt med belastning och tunga skuldkänslor över att inte kunnat leka ordentligt med sonen för att helt enkelt undvika så mycket steg som möjligt. Jag sov två veckor med vitkålsomslag om fötterna på nätterna och drack färskriven ingefära med gurkmeja i honungsvatten ett par gånger om dagen (det ska finnas antiinflammatoriska egenskaper i dessa livsmedel men hur vetenskapligt det är vet jag inte, kanske främst kan gottskriva det till placeboeffekt och känslan av att inte lämnat något till slumpen) Ja helt enkel allt för att känna att jag denna gång verkligen gör A L L T I N G rätt från början. Av alla de misstag jag gjorde när mina första fotinflammationer drabbade mig 2007 tänkte jag banne mig inte upprepa några undan verkligen praktisera vad jag lärt mig under årens lopp. Och det funkade.

Högerfoten är i princip utläkt nu, vilket innebär att den nytillkomna inflammationen från april har gått tillbaka och bevärar mig inte längre. De kroniska är däremot kvar. Men de räknar jag sedan länge till mitt allmänläge och har efter mycket hårt arbete med mental träning och allmän acceptans, lärt mig att leva med.

Min fantastiska man, familj, vänner och arbetskamrater har stöttat och peppat mig och min läkare har lugnat mig till att detta ska ordna sig och eftersom allting görs rätt från början nu så behöver inte detta innebära att jag ådragit mig ännu en kronisk inflammation. Och så blev det. Det är skönt att faran är över för denna gången och att jag återgår till smärtläge 1.0 som jag accepterat som min standard. Jag får dock vara otroligt försiktig för jag förstår ju att det kan blomma upp nytt igen, antingen på samma ställe eller i något nytt område. Det är lite som att sitta med en hink dynamit och hoppas att det inte smäller...

Nu hoppas vi att det får vara lugnt läääänge och att jag slipper några ytterligare prövningar för jisses vad det går från jobbigt till horribelt på kort tid när mattan plötsligt rycks undan och vardagen inte fungerar längre.

Påsk och ny inflammation...

För ett par veckor sedan hade jag en helg med riktigt starka fötter.Min man var bortrest och aktiviteterna ökade därför eftersom jag var hemma själv med vår treåring.Bl.a tog vi bussen upp på stan och köpte nya vårskor till sonen som svettades i sina varma vinterstövlar. Med andra ord så överansträngde jag mig...Fick kraftigt ont i en tå och i trampdynan på ena foten och började direkt smörja med Voltaren. Det släppte efter ett par dagar och jag andades ut. Puh! Trodde att krisen var över.

Emellertid kom smärtan tillbaka och utan att svara på Voltarenbehandlingen var inflammationen ett faktum. Fick snabbt en tid hos min privata husläkare och jag fick en Naproxenkur utskriven samt ny remiss till ortopedteknikerna eftersom sulorna kanske måste justeras nu då ett nytt smärtområde tillkommit.

Jag har firat påsk och tagit det lugnt och hoppas kunna arbeta vidare på min 75% anställning varav 50 % är på kontoret nästa vecka. Skräcken för att detta nya,okända onda ska bli permanent sitter dock som en järnhand över bröstet. Ångest och oro kommer och går.Min läkare försöker lugna genom att be mig inte ta ut något i förskott utan försöka använda mig av all den mentala träning jag företagit mig under åren.

Men oavsett hur mycket redskap jag samlar på mig i form av mindfulness,kbt-tekniker, avslappningsövningar och smärtläkande målbildsfokuseringar så finns det ingenting som biter mot skräcken och rädslan att börja om. IGEN. Vill absolut inte bli sjukskriven och hamna i träsket av overksamhet och tårar,vill inte binda upp min tillvaro mot kryckor och vill inte förstöra magen genom månadslånga medicineringar av antiinflammatoriska medel.

Jag vill inte bli sämre och tappa kontrollen över min perfekt inrutade,anpassade vardag för att behöva bygga upp tillvaron igen. Jag vill inte behöva använda mig avhjälp för att kunna ta hand om min son. Jag vill få sköta mig själv och behålla den nivå av fotproblem som jag kämpat mig till acceptans av under de gångna åren. Jag vill eller orkar inte bli SÄMRE...

Vattenkoppsvabb

 

Sedan torsdag förra veckan har sonen vattkoppor så nu är vi hemma och rider ut stormen. Mina fötter vilar en del och förhoppningsvis kommer det lugna sig lite från allt det där extra extra extraonda. Mitt fokus är i alla fall inställt på sonens tillfriskning från de elaka prickarna. Det är honom det är synd om!!

Dagarna fylls med Pippifilmer på dvd, kakbakning, kojbyggen, målning och pyssel och även ett och annat pussel. Vi tog idag även lite frisk luft och jag drog den nyblivna 3åringen på hans nya fina Snowracer/bob i snön.Ont som 17 gjorde det i fötterna och naturligtvis får jag sota för detta men ändå, jag VILL kunna göra sånt. Jag vill vara den sortens aktiva mamma i så mycket större omfattning än vad jag klarar. Någon gång då och då trotsar jag mig själv och betalar sedan priset efteråt. Men glädjen i sonens ögon när jag gör något sådant lite ovanligt, ja det är obetalbart...

Huskurer mot inflammation

Min fantastiska mormor, som närmar sig 100 år och har hälsan i behåll tillsammans med en intakt personlighet och ett ofta ljust humör, har alltid som sin universallösning predikat om följande huskurer:

Vitlök!
Vitkål!

Jag har testat hennes finska husmorstips men mot mina kroniska inflammationer råder de dessvärre inte bot. Lite gulligt är det dock och i brist på andra världsomvälvande tips vill jag förmedla min fina kloka rara mormor Thyras kurer.Tror dock faktiskt att det kan ha en viss effekt om man testar det direkt när en inflammation påbörjas, och kanske på nåt mindre område. Tycker det känns som om man hört från flera andra personer också att just vitlök mot ex. öroninflammation kan vara lindrande?. Vitlöken är inflammationsdämpande och ska man följa min mormors råd ska hela klyftor krossas och sedan fästas med gasbinda mot det inflammerade området.

Vitkålen ska man ta loss, blad för blad, och sedan stryka varje blad på svag värme med sitt strykjärn. Den ljumma kålbladen lindas sedan runt det ömmande området och så ska man ha det på sig över natten.

Vinterväglag och plantarfasciit

Mina nya sköna Joyavinterskor till trots, vinterväglaget är ett gissel för mig och mina sargade fötter. I vår stad fungerar inte stadsbussen som den ska om det blir kallare än -10c. Bussarna körs normalt på biogas och den klarar inte kylan men följden att bussarna ställs in (helt otroligt!!) eller kommer ordentligt för sent. De stackars bussförarna får ännu en blodtryckshöjning om det dessutom faktiskt snöar. Vinterdäck existrerar inte och det sliras och halkas och ytterligare grova förseningar följer. Ett otacksamt jobb för dem eftersom de uppenbarligen inte får den arbetsredskap de skulle behöva och som grädde på moset hundratals stressade, frusna, morgonpendlare som osar ilska och ångest över konsekvenserna av att kollektivtrafiken inte flyter som den ska för att det råkat bli vinter, i år igen. Dagis, jobbmöten, läkarbesök, missade anslutningar till tåg, flyg...Smartphonesen lyser i morgonmörkret medan majoriteten av resenärerna uppgivet ringer för att meddela sin ickeexisterande ankomst.

Med anledning av ovan har jag fått traska, promenera och slita på mina trötta, ömma fötter som blir ondare och ondare under dessa vinterdagar. Främst eftersom bussarna inte kunnat gå som de ska men även för att jag inte vågar cykla i snömodden mellan busshållplatserna eller till dagis. Att köra bil är också slitsamt, främst för mina fotleder och därför inget bra alternativ. ÅÅÅÅÅ så frustrerande detta är! Bara för att det blir vacker vinter och stadens resurser inte räcker till ska jag få lida av extra extra extra ont. Jag blir på så dåligt humör,en grinig tjej, fru, mamma och jurist. I alla fall känns det så på insidan. Jag blir sur av att ha ondare än vad jag vant mig med som mitt nya "normalont" Sur och ledsen...och uppgiven.