Avslappningshjälp vid plantar fasciit

Hantera din plantarfasciit på bästa sätt...ja hur man gör fysiskt är ju en sak, men när det gäller den mentala biten är det frågan om man inte måste vara en obotlig optimist eller lite lätt dum i huvudet för att i längden klara av att må helt bra psykiskt...

Det är så drygt att leva med långvarig smärta. De mest positiva tankarna räcker inte till alla dagar. Jag tillåter mig själv att gråta hejdlöst emellanåt för att riktigt laddar ur alla spänningar som finns där inne. Men jag är för det mesta alldeles ensam när jag släpper loss. Desto svårare är det att visa på ytan att jag inte mår bra. De som känner mig väl, eller står mig lite närmare förstår ju hur läget är, men jag är ändå väldigt med hur det verkligen verkligen känns. De tankarna skrämmer ju mig med och jag kan inte gå runt och prata om mina bekymmer i all oändlighet heller...det har ju pågått över hela, ofattbara, två år nu och på något sätt måste ju tillvaron ta sig framåt.

Just nu är jag så himla spänd inför mitt besök på Sophiahemmet den 12 februari. Förväntningarna är både höga och låga samtidigt...Tror att det är läge att lägga mig och lyssna på Lars-Erik Uneståhls avslappningsband "Mental träning vid smärta- 4 program vid akut och kronisk smärta"

Det är en cd som kostar 146 kronor på Adlibris.se och hjälper mig att hålla mig lugn, slappna av och tänka lite ljusare tankar...hoppas det fungerar även idag. Ett litet tips till dig som testar avslappningsband för första gången: testa det flera gånger. Det är en speciell teknik (mental träning) som faktiskt kräver ju det; träning.

Lycka till med tålamodet ;-)

Ny röntgen inför Second opinionbedömning

Nu pågår förberedelserna att få ihop ett material som en läkare (fotkirurg) på Sophiahemmet i Stockholm vill ha då jag ska dit och få ett andra utlåtande angående mina onda fötter i mitten av februari. Besöket är bokat som privatpatient vilket innebär att jag kommer att få betala allting själv och det jag förbereder just nu är ett underlag med utdrag ur alla journaler som skapats runt om i vårdkarusellen, tillsammans med kopior på bilder från magnetkameraundersökningen.

Mina röntgenbilder som tidigare tagits var inte av intresse eftersom de fotats i viloläge. Jag fick därför bege mig till mitt vanliga sjukhus, vänta 4 timmar och 15 minuter på deras drop-in mottagning och sedan röntga fötterna i s.k. belastningsläge ur ett par vinklar. Mycket smärtsam historia! Jag som inte kan stå eller gå ett enda steg barfota/i strumplästen, fick nu tillbringa längre stunder ståendes på ett ben med den andra foten på en stenhård platta . Gjorde obeskrivligt ont- men hoppas att det är värt det om dessa röntgenbilder kan ge en bättre bild till Sophiahemmets läkare.

Min nya vårdcentralläkare har tagit initiativet till detta- tycker att jag, som 31-åring, inte ska behöva ha det så här. Jag är fullständigt benägen att hålla med. Vågar inte rusa iväg med för stora förväntningar bara...