Vattenkoppsvabb

 

Sedan torsdag förra veckan har sonen vattkoppor så nu är vi hemma och rider ut stormen. Mina fötter vilar en del och förhoppningsvis kommer det lugna sig lite från allt det där extra extra extraonda. Mitt fokus är i alla fall inställt på sonens tillfriskning från de elaka prickarna. Det är honom det är synd om!!

Dagarna fylls med Pippifilmer på dvd, kakbakning, kojbyggen, målning och pyssel och även ett och annat pussel. Vi tog idag även lite frisk luft och jag drog den nyblivna 3åringen på hans nya fina Snowracer/bob i snön.Ont som 17 gjorde det i fötterna och naturligtvis får jag sota för detta men ändå, jag VILL kunna göra sånt. Jag vill vara den sortens aktiva mamma i så mycket större omfattning än vad jag klarar. Någon gång då och då trotsar jag mig själv och betalar sedan priset efteråt. Men glädjen i sonens ögon när jag gör något sådant lite ovanligt, ja det är obetalbart...

Huskurer mot inflammation

Min fantastiska mormor, som närmar sig 100 år och har hälsan i behåll tillsammans med en intakt personlighet och ett ofta ljust humör, har alltid som sin universallösning predikat om följande huskurer:

Vitlök!
Vitkål!

Jag har testat hennes finska husmorstips men mot mina kroniska inflammationer råder de dessvärre inte bot. Lite gulligt är det dock och i brist på andra världsomvälvande tips vill jag förmedla min fina kloka rara mormor Thyras kurer.Tror dock faktiskt att det kan ha en viss effekt om man testar det direkt när en inflammation påbörjas, och kanske på nåt mindre område. Tycker det känns som om man hört från flera andra personer också att just vitlök mot ex. öroninflammation kan vara lindrande?. Vitlöken är inflammationsdämpande och ska man följa min mormors råd ska hela klyftor krossas och sedan fästas med gasbinda mot det inflammerade området.

Vitkålen ska man ta loss, blad för blad, och sedan stryka varje blad på svag värme med sitt strykjärn. Den ljumma kålbladen lindas sedan runt det ömmande området och så ska man ha det på sig över natten.

Vinterväglag och plantarfasciit

Mina nya sköna Joyavinterskor till trots, vinterväglaget är ett gissel för mig och mina sargade fötter. I vår stad fungerar inte stadsbussen som den ska om det blir kallare än -10c. Bussarna körs normalt på biogas och den klarar inte kylan men följden att bussarna ställs in (helt otroligt!!) eller kommer ordentligt för sent. De stackars bussförarna får ännu en blodtryckshöjning om det dessutom faktiskt snöar. Vinterdäck existrerar inte och det sliras och halkas och ytterligare grova förseningar följer. Ett otacksamt jobb för dem eftersom de uppenbarligen inte får den arbetsredskap de skulle behöva och som grädde på moset hundratals stressade, frusna, morgonpendlare som osar ilska och ångest över konsekvenserna av att kollektivtrafiken inte flyter som den ska för att det råkat bli vinter, i år igen. Dagis, jobbmöten, läkarbesök, missade anslutningar till tåg, flyg...Smartphonesen lyser i morgonmörkret medan majoriteten av resenärerna uppgivet ringer för att meddela sin ickeexisterande ankomst.

Med anledning av ovan har jag fått traska, promenera och slita på mina trötta, ömma fötter som blir ondare och ondare under dessa vinterdagar. Främst eftersom bussarna inte kunnat gå som de ska men även för att jag inte vågar cykla i snömodden mellan busshållplatserna eller till dagis. Att köra bil är också slitsamt, främst för mina fotleder och därför inget bra alternativ. ÅÅÅÅÅ så frustrerande detta är! Bara för att det blir vacker vinter och stadens resurser inte räcker till ska jag få lida av extra extra extra ont. Jag blir på så dåligt humör,en grinig tjej, fru, mamma och jurist. I alla fall känns det så på insidan. Jag blir sur av att ha ondare än vad jag vant mig med som mitt nya "normalont" Sur och ledsen...och uppgiven.