Golvavlastning för onda fötter...

Å vilket smart tips jag fick i dag från en bloggläsare! När man söker all form av avlastning för fötterna är alla tips välkomna och särskilt sådana som inte behöver kosta för mycket.

På utrymmen där man står mycket (och måste stå av olika anledningar) kan man mjuka upp golvet genom att lägga ut ett liggunderlag under mattan. Detta dämpar ju jättebra och avlastar fötterna ännu mer än bara bra inneskor (det gäller bara att se till att liggunderlaget ligger stilla så att man inte halkar och skadar sig ännu mer...)

Jag vet att det ju även finns mer professionella mattor att köpa för att täcka upp hårda golvytor men knappast till det fenomenala priset av ett par tior vilket är vad ett enkelt liggunderlag kostar!

För egen del tänker jag lägga ut min yogamatta i köket på den sidan där jag inte kan använda min barpall. Borde mjuka upp golvet och avlasta fötterna direkt tycker jag! Det är trots rejält mycket tid som tillbringas i köket och motvilligt, stående på ömma tassar...

Tack snälla för smart tips! Fler är ALLTID välkomna!

Arga snickaren- väl investerad tid...

...Kanske ändå lite stolt kan skryta med att de många tv timmarna nog lönat sig ändå eftersom det känns som om "halva grannskapet" kommit förbi och berömt designen och val av material till vårt däck, vindskärm och staket...Där har jag ju faktiskt haft "ett finger med i spelet"

Om totala främlingar i ett litet mellansvenskt bostadsområde tar mod till sig för att stanna upp och göra något så osvenskt som att prata och dessutom berömma vårt arbete och designerval så måste det ju upplevas som snyggt. Å då har jag ju alltså gjort en insats trots att jag inte hållit i hammaren...Får väl tacka Arga Snickaren, RoomService, Äntligen Hemma och Simon&Thomas, hihi!

Snickrande & fotsmärta...

Senaste veckan har tålamodet återigen prövats till sin spets när M och min far tillsammans med gemensamma krafter gav sig i kast med byggandet av det altandäck vi planerat till framsidan av vårt lilla hus. Jag har som vanligt stått (läs: suttit) bredvid, och sett the work in progress istället för att delta. Frustrerande.

Som ett av mina många fritidsintressen (hmmm) har jag ju spenderat många timmar framför tv:ns otaliga inredning/och byggprogram. När tillfälle så ges att prova eventuella färdigheter i verkliga livet finner jag återigen hur begränsad jag är av de nedrans fötterna...bara det att följa med till brädgården för att välja staketet, skärm osv. tog ju musten ur mig...Fötterna pallade inte heller väntan inne på byggvaruhuset där jag dessutom fick bära sonen eftersom han plötsligt inte alls ville sitta i sin babybilstol och M sprang runt och letade skruvar och beslag. Plantarsenorna har varit superonda sedan Beijerbygg-besöket så min enda medverkan till altanbygget har sålunda varit att fylla på vattenflaskor till min hårt arbetande far och sambo och då och då komma ut och hålla i någon bräda... Jag är oerhört tacksam för den enorma insats min far gjorde i mitt ställe och ska vi se det lite krasst så hade jag ju, med friska fötter, inte heller kunnat bidra med så väldigt mycket arbetsmässigt eftersom någon måste ta hand om lillemannen, men ändå! Det känns så hemskt fånigt att behöva fälla upp en pall eller ta fram en stol bara för att hålla upp en staketspjäla, hjälpa till att mäta eller nåt liknande arbete vilket är vad jag kunnat bidra med. Tråkigt!!!!

Nåväl, nu har jag gnällt av mig om detta. Dax att njuta nu istället av det superfina resultatet...Ett glas vitt vin på altandäcket i kvällsolen får kompensera de ömmande fötterna och den mycket magra arbetsinsatsen för egen del...