Det är kul att höra att mina blogginlägg är efterlängtade och att bloggen fyller en funktion! Vi är mååånga med samma problem som delar svårigheterna med att leva med smärtor i vardagen. Jag vill återigen säga att jag inte har glömt er utan helt enkelt väljer att prioritera annorlunda med den tid jag nu förfogar som min "egen" efter att barnet har lagt sig. Väljer helt enkelt att mysa med min sambo eller att vi gemensamt dackar i soffan framför tv:n istället för att sitta med datorn...Det är olika prioriteringar helt enkelt men jag är självklart väldigt tacksam för all den feedback jag får och hör så klart av mig när andan faller på ;-)
Det är inte så mycket nytt på min egen smärtfront. Den största utmaningen jag finner är dock att få energin att räcka till både barn, arbete, hem och mig själv. Säkert inget unikt för mig som fotskadad utan mer ett "problem med livspussel" för småbarnsföräldrar i allmänhet men ändå...att ha ont tar ju faktiskt en hel del kraft och framförallt tillräcklig tid för återhämtning är vad jag saknar. Förstod inte innan sonen kom hur mycket TID jag faktiskt vilade, strechade, isade och tog hand om mina fötter och fotleder...
Ta hand om er! Och återigen, bloggen är INTE nerlagd bara för att det kan gå ett par månader mellan inläggen these days... Kram!
.jpg)
