Egentid...på Willys?

Så har man kämpat och fått ihop badväskan med bikini och ett lyxigt balsam mm. Underbara sambon ordnar med matning och middag och nattning och jag kostar på mig att lämna huset för att åka till simhallen och få lite, ja egentid...och motion samtidigt...Väl där visar det sig att eländet är abonnerat och jag får inte bada! Blev till att svänga in på Willys och slösa kvällens sista fötter på ett varv bland kyldiskarna...inte riktigt vad jag tänkt mig men men. Fann väl en viss slags avkoppling i det också!
kram till er alla som mailat under veckan!

Cykel & frihet

Vi har köpt en cykelsadel till sonen som är stor för sin ålder och stadig i kroppen. Detta innebär att vi redan nu har kunnat börja cykla. För min del är detta ren och skär frihet...å så skönt att kunna ta sig en tur med honom utan att behöva slita på fötterna på samma sätt som under en promenad. Cykla är verkligen fantastiskt. Jag insåg nog inte hur mycket jag saknat att cykla förrän jag kunde börja göra det igen. Dagens cykeltur fick mig att må väldigt bra, lite rörelsefrihet helt enkelt. Härligt!

September-blues

Det har varit en tuff månad...det här småbarnslivet med ständigt dålig sömn sliter verkligen på kroppen. Känner att jag varit och i viss mån fortfarande är, i någon slags obalans. Har svårt att sova även när jag får och känner en del oro osv. Energin räcker liksom inte riktigt till ibland, dels när jag sovit dåligt men även pga fötterna. Är lätt att tänka sig att det aldrig någonsin kommer att bli bra igen men jag VET ju att det ordnar sig. Tröttheten kommer att försvinna. Det är bara lite jobbigt under tiden. Hur det blir med fötterna vet man ju inte, de kommer kanske ständigt vara energitjuvar men det går ju det också. Allt går i olika faser och cykler. Nu har jag varit en jobbig period och då kommer snart en bättre igen. Så fungerar det ju. Gäller att inte fastna i "om bara"-tankarna... Om bara jag hade bra fötter då skulle jag inte vara så här trött, om jag bara si, eller så...Det är ju som det är. Jag har världens finaste son och sambo att dela föräldraskapet och livets alla glädjen och prövningar med. Det är något fokusera på! Septemberbluesen släpper säkert snart, det är ju faktiskt snart oktober :-)

Vi är så många...

Under sommaren har jag haft fullt upp med att njuta av livet hemma med son och sambo. Vi har varit ganska nedkopplade från internet och annat och därför har jag inte alls uppdaterat bloggen. Under augusti har jag dock lagt åtskilliga timmar på att svara på mail från alla nya fotmänniskor som hittat hit under sommaren. Jag försöker stötta och peppa och ge "outbildade" råd byggda på min och andras erfarenhet och så får vi hoppas att det ger lite styrka till alla som sitter ner med värkande fötter runt om i landet.

Vi är så himla många drabbade och jag kan verkligen inte förstå att det inte ska gå att bota oss, snabbt och enkelt. Ibland blir jag verkligen ledsen över att bloggen behövs så mycket av så många. Gemensamt får vi finna stöd i att vi är flera och så måste vi fortsätta stångas med läkare, sjukgymnaster och försäkringskassor och ortopedtekniker för att få det hjälp och stöd vi behöver.

Mina egna fossingar har hållt sig på den vanliga smärtnivån med undantag för några överansträngningstoppar samt en eländig vecka då jag och sambon låg matförgiftade i 40 c feber efter att ha ätit korv på Ikea (jag blev tom inlagd ett par dygn på sjukhuset med dropp eftersom jag ammade mig totalt uttorkad...) Det enda positiva med den hemska hemska matförgiftningen var att jag va sängbunden en vecka och det är ju alltid positivt för fötterna...galet nog...

Men, nu styr vi gemensamt kosan mot en vacker sensommar och en kommande höst med friska, starka fötter, eller hur? Styrkekram till er alla!