Influensa...

I två veckor har jag haft influensa nu...satan så segt!! Har varit hos läkaren två gånger (ja man ska inte belasta vården i onödan men herregud det vore ju toppen om det fanns nåt att få mot flunsan, vilket det inte finns!) Två hela arbetsveckor har försvunnit. Vet att min sekreterare fått boka om massor av klienter och att jag har högar med ärenden som väntar på skrivbordet och samtal att ringa och ja, helt enkelt två veckors arbete (minst) att ta igen när jag väl är frisk igen. Känns just nu som om det kommer dröja men hoppas helgen läker ut det sista, d v s hostan och känslan av att gå runt med två blöta wettexdukar i lungorna tillsammans med bomull i huvudet. Febern har lyckligtvis försvunnit sedan en dryg vecka men fortfarande känner jag mig så SJUK. Det är synd om mig! Faktiskt! Synd även om sambon som fått serva mig och fullständigt kedjats fast vid spis, kyl, dammsugare och tvättmaskin samtidigt som han sköter om vår 15 månaders- mycket högeffektiva- son. Är hemskt tacksam för att mina föräldrar hade sonen ett par dagar under sin påskledighet så sambon fick lite andrum och jag kunde vila med lite bättre samvete...Det är en pärs att vara sjuk med småbarn i huset och när det tar så här lång tid också. Jag får faktiskt känningar av ångest av att vara hemma sjuk från jobbet. Det påminner så starkt om den långa period jag var sjukskriven för fötterna och även om jag vet att detta är ett virus och går över så blir det en stressreaktion att ligga sjuk så länge...Nåväl, dricka mycket vatten och vila och sedan går det väl över och jag får en frisk vår?

Prioritering av tiden...

Det är kul att höra att mina blogginlägg är efterlängtade och att bloggen fyller en funktion! Vi är mååånga med samma problem som delar svårigheterna med att leva med smärtor i vardagen. Jag vill återigen säga att jag inte har glömt er utan helt enkelt väljer att prioritera annorlunda med den tid jag nu förfogar som min "egen" efter att barnet har lagt sig. Väljer helt enkelt att mysa med min sambo eller att vi gemensamt dackar i soffan framför tv:n istället för att sitta med datorn...Det är olika prioriteringar helt enkelt men jag är självklart väldigt tacksam för all den feedback jag får och hör så klart av mig när andan faller på ;-)

Det är inte så mycket nytt på min egen smärtfront. Den största utmaningen jag finner är dock att få energin att räcka till både barn, arbete, hem och mig själv. Säkert inget unikt för mig som fotskadad utan mer ett "problem med livspussel" för småbarnsföräldrar i allmänhet men ändå...att ha ont tar ju faktiskt en hel del kraft och framförallt tillräcklig tid för återhämtning är vad jag saknar. Förstod inte innan sonen kom hur mycket TID jag faktiskt vilade, strechade, isade och tog hand om mina fötter och fotleder...

Ta hand om er! Och återigen, bloggen är INTE nerlagd bara för att det kan gå ett par månader mellan inläggen these days... Kram!

JOYA-skor

Som alternativ till MBT-skorna har flera läsare mailat in tips om att prova JOYA-skorna. Jag tackar och bockar! JOYA påminner mycket om MBT men har en ännu mer sviktande sula, mjukare tyckte jag efter att bara provat i affären. Rull-sulan är något mindre markant ijämförelse men de var verkligen mjuka och goa att stå i och priset är något lindrigare än MBT. Dessutom har ju faktiskt märket en vintermodell som jag ska köpa till hösten eftersom pengarna inte räckt denna vinter och nu är ju våren på ingång. Enda nackdelen verkar vara att jag inte tror att innersulan är uttagbar. Hann inte fråga expediten det när jag stod och provade vinterskorna på Hälsokraft medan solen gassade in genom fönstren. Just nu känns det dock som om längtan efter nättare vårskor verkligen gjort sig påmind. En ballerinavariant i svart saknas i min skogarderob... Kanske kan hoppas att vintervarianten dyker upp på någon rea! Eller tror ni mellansverige får nån mer snö nu?

Kolla in http://www.joyasko.se/

Lägesrapport

Tack för alla mail under hösten och vintern, jag har tagit några månaders paus från bloggen och låtit min energi användas till familjen. Sedan årsskiftet är jag tillbaka på jobbet och sambon är nu hemmapappa ett halvår med vår lilleman som nu fyllt ett år och jag tyckte det var på sin plats att uppdatera bloggsudan lite igen. Mina fötter är omväxlande hyfsade och riktigt dåliga så det är istort sett som förut... Tycker det är toppen att jobba igen och det fyller också på med en annan slags energi trots att det sliter på fötterna. Att vara mammaledig var ju inte direkt någon ledighet för fötterna heller och jag är jätteglad att det gick så bra under den tunga hösten då det handlade om att bära, bära bära barnet!