lördag 17 april 2010

Umeåmetoder ej för min Plantar fasciit...


Min vanliga ortopedläkare som haft hand om mig i över 2 år hade hoppats att det kanske skulle kunna gå att använda Umeåteknikerna utformade för hälseneproblem även för mina problem med plantar fasciit. Dessutom träffade jag ju även träffat en läkare privat på Sophiahemmet som rekommenderade mig att testa träning a la Umeåmetoder med maxbelastning och tåhävningar för att "träna bort det onda" enligt samma upplägg som man kör för att bota hälseneproblem.

Eftersom det har känts fel att träna på detta sätt så la jag ju av med det och eftersom röntgenläkaren som gjorde ultraljudet i veckan också konstaterade att det inte var aktuellt med någon injektion på någon annan sena än hälsenan så känns det som om jag nu har lagt Umeåmetoderna helt åt sidan. Tyvärr verkar det inte vara något för min Plantar fasciit.

De sista dagarna har jag faktiskt fått inse att jag inte har någon annan idé om hur jag ska bli behandlad nu...jag har inte något mer läkarmöte bokat en sisådär 8 månader framåt i tiden att gå runt och tänka och vänta på. Nu är det bara jag, fötterna och det positiva tänkandet och tiden som återstår för läkning. Jag får helt enkelt lita på det jag känner fungerar för mig och hoppas att det läker med tiden.
Så enkelt men ändå så svårt...

tisdag 13 april 2010

Ultraljudsundersökning


Idag har jag gjort en ultraljudsundersökning enligt "Umeåmetoden" men på mitt vanliga hemmasjukhus. Jag fick ett jättefint bemötande av en röntgenläkare som mycket noggrant gick igenom mina hälsenor och även plantar fascian och övriga småsenor. Dessvärre hade det varit bättre om jag hade haft mina problem i hälsenorna istället för under fötterna eftersom de andra senorna inte har ingått i forskningen för Umeåmetoden och har därför inte heller prövats att behandlas. Jag erbjöd mig lite desperat att ställa upp som försökskanin men förstår naturligtvis att behandlingar måste föregås av ordentlig forskning.

Känns tomt nu. Jag var helt tom i huvudet efter undersökningen. Luften gick liksom ur mig och jag insåg hur mycket jag egentligen hade hoppats. Detta var/kändes som sista chansen till tillfrisknande genom behandling och ända sedan skadan kom för dryga 2.5 år sedan har jag hela tiden stått i kö till en ny utredning, en ny behandling, en ny undersökning. Oavsett om det varit i landstingets regi, privat, alternativt...jag har förutom väntan på tillfrisknande haft massor av olika delmål, eller förhoppningar på vägen och visst har jag blivit bättre under tiden, men inte bra.

Inte blev jag gladare av att komma tillbaka till jobbet och mötas av mina kollegors vänliga gratulationer - de trodde att jag varit på ett ultraljud för bebis och inte på ännu en fotundersökning... Å vad det sved, just för att jag så gärna hellre hade varit gravid än fotskadad.

söndag 11 april 2010

Livets goda


Å denna helg har jag verkligen tagit del av det goda i livet...ätit mycket mumsig mat tillsammans med min sambo och njutit av ett glas gott vin. Känns så lyxigt efter att ha haft alkoholförbud under leverns återhämtning. Dessutom lite solsken på terassen, det värmde gott på det vinterbleka ansiktet. Våren är verkligen här!

lördag 10 april 2010

Ang. Umeåmetoderna


Det har kommit flera mail med frågor om Umeåmetoden och tyvärr har jag inte så mycket svar att komma med, det enda jag kan göra är att be er söka djupare information själva för att få svar på just era funderingar. Metoden är utvecklad av Idrottsmedicinska enheten vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå och nu drivs just deras verksamhet genom Sports Medicine Umeå http://www.sportsmedumea.se/
Enda sättet att få korrekta svar är så klart att kontakta dem. En idrottsmedicinsk behandling är en kombo mellan behandling och träningsprogram men jag har tyvärr inte fått klarhet i huruvida senorna under fötterna går att behandla eller om det bara är hälsenan??

Den korta sammanfattningen som jag skrev i tre punkter under mitt förra inlägg är min egen tolkning av vad Umeåmetoderna innebär och det har varit supersvårt att hitta bra och lättillgänglig information på ett och samma ställe på nätet. Jag har googlat massvis och läst forum, artiklar och bloggar för att samla info, tre lättlästa artiklar kommer här. Hoppas det är till nån användning.

onsdag 7 april 2010

Tips till kryckor


Tack för detta fina tips! Önskar att jag hade vetat om att detta fanns när jag använde kryckorna dagligen i 10 månader- men bättre sent än aldrig.
Man kan köpa ett slags mjuka klistergrepp att fästa på kryckan för att ge ett skönare grepp. Det känns egentligen självklart att detta borde gå att köpa men jag tänkte inte på att leta efter det utan satte själv skumgummi på kryckorna och det blev lite otympligt och svårt att få lagom tjockt. Detta verkar så mycket enklare!

"Kryckpolstring, softy" finns att köpa bla. från http://www.hjalpmedelsbutiken.se/ för 50 kronor.

Patientförening & forum för fotskadade?

Flera personer har frågat om det finns någon slags patientförening för oss med dryga PF/HS-problem men tyvärr har jag inte hittat någon sådan. Om det är någon som känner till en sådan så får ni jättegärna maila info, eller lägga upp som kommentar så andra kan läsa direkt!
Några bloggföljare har skrivit att de funderar på att starta upp antingen en patientförening eller något slags forum och därför tänkte jag be er som som är intresserade av detta att höra av sig till mig. Om det ska gå att starta upp något måste man ju veta att det finns ett intresse/behov. Meddela din mailadress till mig via kommentar eller epost så sammanställer jag en maillista och vidarebefordrar och så får vi se vad som händer.

Hur många fotskadade är vi egentligen, runt om i landet?

Umeåmetoder mot kronisk sensmärta


När jag var hos läkaren på Sophiahemmet blev jag rekommenderad att testa rehabträning enligt Umeåmetoden. Detta begrepp har jag hört talas om i lite olika sammanhang men inte riktigt fått klarhet i. Efter att ha forskat så mycket jag kunnat har jag funnit att det finns tre varianter av Umeåmetoden, men de verkar främst vara för behandling av hälseneproblem? Förhoppningsvis hänger plantar fascian ihop med hälsenan på ett sätt som gör att det går att tillämpa även på mitt problem men det återstår att se...Metoderna verkar dock gå ut på att "ont med ont ska förgås" och har arbetats fram av ett team idrottssmedicinska forskare i Umeå.

1. Daglig styrketräning, s.k. excentrisk träning på maxbelastning (med bl.a. tåhävningar vanliga och omvända) under tre månader vilket först kan innebära att man blir betydligt sämre, men sedan börjar återhämta sig.

2. Injektioner av skleroserande läkemedel (ibland av samma typ som tar bort åderbråck) som kväver blodkärl och nerver runt senan. Vissa personer med långvariga sensmärtor har bildat kärl och nerver kring en gammal skada som fortsätter göra ont fast inflammationen i sig är borta.

3. Operation där man skrapar bort kärl och nerver enligt samma tankar som ovan. Men eftersom skrapning inte klipper av senan är det inte lika lång återhämtning, i vanliga fall 6-8 veckor, mot 6-12 månader för en regelrätt operation där senan tas av, det skadade skärs bort och allt sys ihop igen.

Jag har testat första metoden och blev verkligen bara sämre och sämre, "fegade sedan ur" och vågade inte fullfölja de 12 veckorna med rädsla för att bli helt sängliggande igen. Jag måste säga att det känns läskigt att testa något som är så tvärtemot hur jag försökt leva de sista två åren. Det känns inte bra. Det går emot instinkten och kanske skiljer det sig för mycket för att fungera på PF om det främst använts för hälsenor...Metod två har jag stått i kö för i ca 7 månader och ska om en vecka få komma och göra en ultraljudsundersökning för att se om mina kärl är av den karaktär att de kan vara mottagliga för injektion och om det fungerar även på plantar-senor...fortsättning följer alltså!

Hej då Försäkringskassan


Ja så har det blivit nu. Försäkringskassan anser inte att jag är sjuk nog för att få sjukpenning till 25 % utan anser att jag ska ställa mig tillgänglig inför hela arbetsmarknaden till 100 % och att jag har full arbetskapacitet om jag söker ett arbete där jag kan jobba stillasittande. Detta trots flera läkarintyg som styrker min "version"

Nu är det så att jag redan arbetar helt stillasittande. Det har jag fått göra sedan skadan inträffade, annars hade jag inte kunnat arbeta alls. Jag kör inte bil, är inte ute på kundbesök eller rör mig mellan de olika kontoren. Jag sitter stilla. Vid mitt skrivbord eller i mötesrummen. Jag sitter, sitter, sitter och sitter...kan inte sitta längre än 6 timmar om dagen för sedan måste jag lägga mig med fötter/ben i högläge och isa ner svullnaderna.

Eftersom jag inte har fått något klok förklaring till varför de anser att det är skillnad att sitta stilla på mitt nuvarande kontorsjobb, mot att sitta stilla på en helt ny arbetsplats så har jag överklagat en omgång. I veckan kom det nya beslutet som fastställde Försäkringskassans tidigare beslut och även om det inte finns någon motivering till det så tycker de att jag ska söka ett nytt jobb helt enkelt. Jag tänker inte lägga ner mer energi på detta nu. Det räcker med all kamp, all oro, all pappersexercis och allt ifrågasättande som varit från dag 1.

Är tacksam över möjligheten att åtminstone kunna arbeta 75 % eftersom det ändå ger en inkomst som jag klarar mig på även om min SGI nu sänks från och med februari detta år.
Men, min ständiga kamp för positivt tänkande tvingar mig själv att acceptera detta besked lite lättare just denna vecka eftersom jag är så himla glad över de goda leversvaren!

Inga fler leverprover!


Å jag är så strålande glad, känner mig som ett enda stort solsken! Läkaren ringde mig i eftermiddags och berättade att den sista omgången blodprover som jag lämnade innan påsk visade att levern nu är helt fantastiskt återställd. Både ASAT och ALAT-värdena var superfina t o m bättre än normalt och inga fler prover behövs lämnas nu!

Sååå skönt att inte ha detta hängande över sig, även om de sista månadernas värden har blivit bättre och bättre gång för gång så har jag väntat så på denna dag när man helt kan få lämna detta elände bakom sig.

No more homeopatimediciner, ever!