Vi är så många...

Under sommaren har jag haft fullt upp med att njuta av livet hemma med son och sambo. Vi har varit ganska nedkopplade från internet och annat och därför har jag inte alls uppdaterat bloggen. Under augusti har jag dock lagt åtskilliga timmar på att svara på mail från alla nya fotmänniskor som hittat hit under sommaren. Jag försöker stötta och peppa och ge "outbildade" råd byggda på min och andras erfarenhet och så får vi hoppas att det ger lite styrka till alla som sitter ner med värkande fötter runt om i landet.

Vi är så himla många drabbade och jag kan verkligen inte förstå att det inte ska gå att bota oss, snabbt och enkelt. Ibland blir jag verkligen ledsen över att bloggen behövs så mycket av så många. Gemensamt får vi finna stöd i att vi är flera och så måste vi fortsätta stångas med läkare, sjukgymnaster och försäkringskassor och ortopedtekniker för att få det hjälp och stöd vi behöver.

Mina egna fossingar har hållt sig på den vanliga smärtnivån med undantag för några överansträngningstoppar samt en eländig vecka då jag och sambon låg matförgiftade i 40 c feber efter att ha ätit korv på Ikea (jag blev tom inlagd ett par dygn på sjukhuset med dropp eftersom jag ammade mig totalt uttorkad...) Det enda positiva med den hemska hemska matförgiftningen var att jag va sängbunden en vecka och det är ju alltid positivt för fötterna...galet nog...

Men, nu styr vi gemensamt kosan mot en vacker sensommar och en kommande höst med friska, starka fötter, eller hur? Styrkekram till er alla!