September-blues

Det har varit en tuff månad...det här småbarnslivet med ständigt dålig sömn sliter verkligen på kroppen. Känner att jag varit och i viss mån fortfarande är, i någon slags obalans. Har svårt att sova även när jag får och känner en del oro osv. Energin räcker liksom inte riktigt till ibland, dels när jag sovit dåligt men även pga fötterna. Är lätt att tänka sig att det aldrig någonsin kommer att bli bra igen men jag VET ju att det ordnar sig. Tröttheten kommer att försvinna. Det är bara lite jobbigt under tiden. Hur det blir med fötterna vet man ju inte, de kommer kanske ständigt vara energitjuvar men det går ju det också. Allt går i olika faser och cykler. Nu har jag varit en jobbig period och då kommer snart en bättre igen. Så fungerar det ju. Gäller att inte fastna i "om bara"-tankarna... Om bara jag hade bra fötter då skulle jag inte vara så här trött, om jag bara si, eller så...Det är ju som det är. Jag har världens finaste son och sambo att dela föräldraskapet och livets alla glädjen och prövningar med. Det är något fokusera på! Septemberbluesen släpper säkert snart, det är ju faktiskt snart oktober :-)