Stödstrumpor vid Plantarfasciit och hälsporre

Att hitta rätt stödstrumpor och kompressionsstrumpor är en utmaning men när man väl prövat ut dom så tycker i allafall jag att det gör stor skillnad. Apotekspersonalen är faktiskt väldigt duktig på många ställen och kan både mäta och råda till vad som kan vara lämpligast. Trycket fördelas och både fötter och ben orkar lite mer. Som kvinna går det ju bra att variera sig från klassiska tant-varianter a la nylonstrumpemodell till vanliga strumpor med bra kompression, kanske det finns för killar också jag har inte kollat! Jag blev jätteglad när jag i våras hittade en bra sida på nätet som dessutom säljer stödstrumpor i riktigt roliga utföranden. Jag som mestadels bär svart kostym på mitt jobb tycker det piggar upp med en lite galen strumpa, sen beror det på vad jag tar för skor och om jag vill att strumpan ska synas av andra eller ej, är ju inte alltid det passar sig!

Stumporna på bilden kostar mellan 129-199 kronor och finns hos www.minfot.se/stodstrumpor

Scholls Express Pedi- elektrisk fotfil för gladare fötter

När man som jag lever med mycket fokus på fötterna blir man nästan barnsligt glad när det kommer en ny fotvårdsprodukt som skiljer sig lite från de produkter som redan finns på marknaden.Allt för att glädja och underhålla ens hård prövade fossingar. Scholls nya VelvetSmooth elektiska fotfil är ju ett måste...mellan 300-400 kronor beroende på var man köper den men det är sargade fötter värda!

I min stad är  Netonnet billigast i butik, 299 kronor

Istället för kryckor vid fotsmärta

 

Jag vill dela av mig ett tips som jag upptäckte så sent som för ett par veckor sedan; GÅSTAVAR istället för kryckor.När man kämpar för att minska belastningen av fötterna och öka rörligheten men inte alltid vill släpa på sina kryckor så fungerar faktiskt stavarna som ett relativt smidigt alternativ. Enkla att ta med eftersom de tar mindre plats och väger nästan ingenting. I rätt miljö ser de inte så "sjuka" ut som kryckor heller, men i fel miljö kan det så klart bli lite väl malplacerat...

Att gå med stavar som riktig motionsform vore ju en dröm för det är faktiskt väldigt enkelt att lära sig och överkroppen får en rejäl genomkörning samtidigt som man kommer långt på varje steg men mycket kraft i benen. Toppen ihop med ett par riktigt bra MBT-walkingskor. Önskar så att jag kan få bli bättre i fötterna så att jag skulle kunna ta en kort men ändå något pulshöjande promenad då och då, tror det vore fantastisk träning. Bara fötterna höll för lite fler steg så skulle jag verkligen njuta av en powerwalk. Tills dess tar jag med mina stavar när jag behöver lite avlastning och lämnar kryckorna hemma. Tror nog jag kan stava mig runt midsommarstången i morgon, små grodorna med walkingsticks...det vore nåt!

Mina stavar är en enklare variant från Stadium, kostade 300 kronor och har teleskophandtag så de va smidiga att ställa inför att passa min längd.

http://www.stadium.se/varumarken/soc/ovrigt/143201/soc-u-tel-pole-s13?SelectedProductUUID=ta0Kd3emvbcAAAE9Xx54a654#.U6M6ZnbNHG0

Vitkålsomslag mot inflammation

Ja så här gjorde jag för att maxa känslan av att inte lämna något åt slumpen i behandlingen av min färska kraftiga inflammation...

Mormor har alltid sagt att man ska stryka vitkålsblad med strykjärn men jag tog blad för blad och hackade småsmåsmå hål i dem så att det började sippra lite vitkålsjuice och så la jag om foten och tejpade med kirurgtejp. Höll bra natten igenom och visst luktade det lite svagt av svavel/fis/kåldolmar i sovrummet eftersom det ju faktiskt är rå vitkål men mentalt va det värt det.Vilken roll vitkålen spelat i bättringen vet jag verkligen inte men det är i alla fall inget farligt att prova...

God bättring av senaste inflammationen

 

Det funkade! Som jag har kämpat! Åt maxdos av Naproxen i en dryg månad och tog fram kryckorna och hela hardcore-antiinflammationsbatteriet. Extra mycket vila,extra mycket isande, minimalt med belastning och tunga skuldkänslor över att inte kunnat leka ordentligt med sonen för att helt enkelt undvika så mycket steg som möjligt. Jag sov två veckor med vitkålsomslag om fötterna på nätterna och drack färskriven ingefära med gurkmeja i honungsvatten ett par gånger om dagen (det ska finnas antiinflammatoriska egenskaper i dessa livsmedel men hur vetenskapligt det är vet jag inte, kanske främst kan gottskriva det till placeboeffekt och känslan av att inte lämnat något till slumpen) Ja helt enkel allt för att känna att jag denna gång verkligen gör A L L T I N G rätt från början. Av alla de misstag jag gjorde när mina första fotinflammationer drabbade mig 2007 tänkte jag banne mig inte upprepa några undan verkligen praktisera vad jag lärt mig under årens lopp. Och det funkade.

Högerfoten är i princip utläkt nu, vilket innebär att den nytillkomna inflammationen från april har gått tillbaka och bevärar mig inte längre. De kroniska är däremot kvar. Men de räknar jag sedan länge till mitt allmänläge och har efter mycket hårt arbete med mental träning och allmän acceptans, lärt mig att leva med.

Min fantastiska man, familj, vänner och arbetskamrater har stöttat och peppat mig och min läkare har lugnat mig till att detta ska ordna sig och eftersom allting görs rätt från början nu så behöver inte detta innebära att jag ådragit mig ännu en kronisk inflammation. Och så blev det. Det är skönt att faran är över för denna gången och att jag återgår till smärtläge 1.0 som jag accepterat som min standard. Jag får dock vara otroligt försiktig för jag förstår ju att det kan blomma upp nytt igen, antingen på samma ställe eller i något nytt område. Det är lite som att sitta med en hink dynamit och hoppas att det inte smäller...

Nu hoppas vi att det får vara lugnt läääänge och att jag slipper några ytterligare prövningar för jisses vad det går från jobbigt till horribelt på kort tid när mattan plötsligt rycks undan och vardagen inte fungerar längre.

Påsk och ny inflammation...

För ett par veckor sedan hade jag en helg med riktigt starka fötter.Min man var bortrest och aktiviteterna ökade därför eftersom jag var hemma själv med vår treåring.Bl.a tog vi bussen upp på stan och köpte nya vårskor till sonen som svettades i sina varma vinterstövlar. Med andra ord så överansträngde jag mig...Fick kraftigt ont i en tå och i trampdynan på ena foten och började direkt smörja med Voltaren. Det släppte efter ett par dagar och jag andades ut. Puh! Trodde att krisen var över.

Emellertid kom smärtan tillbaka och utan att svara på Voltarenbehandlingen var inflammationen ett faktum. Fick snabbt en tid hos min privata husläkare och jag fick en Naproxenkur utskriven samt ny remiss till ortopedteknikerna eftersom sulorna kanske måste justeras nu då ett nytt smärtområde tillkommit.

Jag har firat påsk och tagit det lugnt och hoppas kunna arbeta vidare på min 75% anställning varav 50 % är på kontoret nästa vecka. Skräcken för att detta nya,okända onda ska bli permanent sitter dock som en järnhand över bröstet. Ångest och oro kommer och går.Min läkare försöker lugna genom att be mig inte ta ut något i förskott utan försöka använda mig av all den mentala träning jag företagit mig under åren.

Men oavsett hur mycket redskap jag samlar på mig i form av mindfulness,kbt-tekniker, avslappningsövningar och smärtläkande målbildsfokuseringar så finns det ingenting som biter mot skräcken och rädslan att börja om. IGEN. Vill absolut inte bli sjukskriven och hamna i träsket av overksamhet och tårar,vill inte binda upp min tillvaro mot kryckor och vill inte förstöra magen genom månadslånga medicineringar av antiinflammatoriska medel.

Jag vill inte bli sämre och tappa kontrollen över min perfekt inrutade,anpassade vardag för att behöva bygga upp tillvaron igen. Jag vill inte behöva använda mig avhjälp för att kunna ta hand om min son. Jag vill få sköta mig själv och behålla den nivå av fotproblem som jag kämpat mig till acceptans av under de gångna åren. Jag vill eller orkar inte bli SÄMRE...

Vattenkoppsvabb

 

Sedan torsdag förra veckan har sonen vattkoppor så nu är vi hemma och rider ut stormen. Mina fötter vilar en del och förhoppningsvis kommer det lugna sig lite från allt det där extra extra extraonda. Mitt fokus är i alla fall inställt på sonens tillfriskning från de elaka prickarna. Det är honom det är synd om!!

Dagarna fylls med Pippifilmer på dvd, kakbakning, kojbyggen, målning och pyssel och även ett och annat pussel. Vi tog idag även lite frisk luft och jag drog den nyblivna 3åringen på hans nya fina Snowracer/bob i snön.Ont som 17 gjorde det i fötterna och naturligtvis får jag sota för detta men ändå, jag VILL kunna göra sånt. Jag vill vara den sortens aktiva mamma i så mycket större omfattning än vad jag klarar. Någon gång då och då trotsar jag mig själv och betalar sedan priset efteråt. Men glädjen i sonens ögon när jag gör något sådant lite ovanligt, ja det är obetalbart...