Golvavlastning för onda fötter...

Å vilket smart tips jag fick i dag från en bloggläsare! När man söker all form av avlastning för fötterna är alla tips välkomna och särskilt sådana som inte behöver kosta för mycket.

På utrymmen där man står mycket (och måste stå av olika anledningar) kan man mjuka upp golvet genom att lägga ut ett liggunderlag under mattan. Detta dämpar ju jättebra och avlastar fötterna ännu mer än bara bra inneskor (det gäller bara att se till att liggunderlaget ligger stilla så att man inte halkar och skadar sig ännu mer...)

Jag vet att det ju även finns mer professionella mattor att köpa för att täcka upp hårda golvytor men knappast till det fenomenala priset av ett par tior vilket är vad ett enkelt liggunderlag kostar!

För egen del tänker jag lägga ut min yogamatta i köket på den sidan där jag inte kan använda min barpall. Borde mjuka upp golvet och avlasta fötterna direkt tycker jag! Det är trots rejält mycket tid som tillbringas i köket och motvilligt, stående på ömma tassar...

Tack snälla för smart tips! Fler är ALLTID välkomna!

Arga snickaren- väl investerad tid...

...Kanske ändå lite stolt kan skryta med att de många tv timmarna nog lönat sig ändå eftersom det känns som om "halva grannskapet" kommit förbi och berömt designen och val av material till vårt däck, vindskärm och staket...Där har jag ju faktiskt haft "ett finger med i spelet"

Om totala främlingar i ett litet mellansvenskt bostadsområde tar mod till sig för att stanna upp och göra något så osvenskt som att prata och dessutom berömma vårt arbete och designerval så måste det ju upplevas som snyggt. Å då har jag ju alltså gjort en insats trots att jag inte hållit i hammaren...Får väl tacka Arga Snickaren, RoomService, Äntligen Hemma och Simon&Thomas, hihi!

Snickrande & fotsmärta...

Senaste veckan har tålamodet återigen prövats till sin spets när M och min far tillsammans med gemensamma krafter gav sig i kast med byggandet av det altandäck vi planerat till framsidan av vårt lilla hus. Jag har som vanligt stått (läs: suttit) bredvid, och sett the work in progress istället för att delta. Frustrerande.

Som ett av mina många fritidsintressen (hmmm) har jag ju spenderat många timmar framför tv:ns otaliga inredning/och byggprogram. När tillfälle så ges att prova eventuella färdigheter i verkliga livet finner jag återigen hur begränsad jag är av de nedrans fötterna...bara det att följa med till brädgården för att välja staketet, skärm osv. tog ju musten ur mig...Fötterna pallade inte heller väntan inne på byggvaruhuset där jag dessutom fick bära sonen eftersom han plötsligt inte alls ville sitta i sin babybilstol och M sprang runt och letade skruvar och beslag. Plantarsenorna har varit superonda sedan Beijerbygg-besöket så min enda medverkan till altanbygget har sålunda varit att fylla på vattenflaskor till min hårt arbetande far och sambo och då och då komma ut och hålla i någon bräda... Jag är oerhört tacksam för den enorma insats min far gjorde i mitt ställe och ska vi se det lite krasst så hade jag ju, med friska fötter, inte heller kunnat bidra med så väldigt mycket arbetsmässigt eftersom någon måste ta hand om lillemannen, men ändå! Det känns så hemskt fånigt att behöva fälla upp en pall eller ta fram en stol bara för att hålla upp en staketspjäla, hjälpa till att mäta eller nåt liknande arbete vilket är vad jag kunnat bidra med. Tråkigt!!!!

Nåväl, nu har jag gnällt av mig om detta. Dax att njuta nu istället av det superfina resultatet...Ett glas vitt vin på altandäcket i kvällsolen får kompensera de ömmande fötterna och den mycket magra arbetsinsatsen för egen del...

Midsommar, post-gravidkropp & fotsmärta

Det närmar sig midsommar och vi ska som vanligt tillbringa helgen tillsammans med delar av min familj på mina föräldrars sommarställe i skärgården...Det blir första helgen vi reser i väg med sonen och dessutom premiär för den lille att sitta med flytväst i båt över till ön. Premiär även för mig och M att få till packningen av allt i bilen som fortfarande är för liten och inte alls anpassad till småbarnslivets alla krav på utrymmen...Det är m a o ingen kombi. Ekonomin tillåter emellertid inte att vi köper oss en ny, rymligare bil nu sedan vi flyttat till huset och därför får vi vara finurliga och har istället satsat på en takbox...begagnad för 500 kronor...helt i klass med vad föräldrapenningen tillåter i form av inköp.

Jag längtar verkligen till midsommarhelgen och det faktum att M går på semester och kommer att kunna vara hemma med mig och J i många långa veckor. Hoppas att vi kan komma in i en bra rytm tillsammans där J somnar gott på kvällen och kanske kan tänka sig att hålla sig till nuvarande två matningar per natt. Det gör skillnad på livskvaliteten när man får sova...Allt känns hemskt när man är uttröttad och det är t o m så att fötterna varit sämre fastän jag inte ansträngt dem alls mycket eftersom jag varit för trött för att gå...Helt klart bidrar sömnen till läkning och allmänt välmående för hela kroppen.

Sonen börjar bli tung nu också, redan 8.5 kilo och det märker jag också av på lederna så ett par veckor tillsammans innebär faktisk avlastning för mig. Lite mindre bärande och lyftande! Kanske skulle ambitionen om att komma i fas lite mer med min träning kunna bli verklighet. Vore fint att komma i lite bättre form och återta de muskler som förfallit efter graviditeten, om inte annat så för att "orka" vara mamma till en stor liten kille...

Post-gravid-kroppen är en märklig upplevelse. Jag har inte många kilon kvar av den extra vikten som blev men däremot är kroppen verkligen förändrad och det är inte så himla lätt att acceptera detta. Lösmagen, när försvinner den när man inte kan powerwalka, löpträna, spinna eller hänga på Friskis???? Kanske är detta mitt nya jag nu? Stora amningsbröst och lite lösmage krävde bl.a. ny bikini och nya sommarshorts...en konstig känsla att handla mellanstora kläder.
Å så skulle de ömma fötterna önska sig några riktigt svala och bra MBT-skor i toffelform men men, ekonomin, ekonomin, ekonomin...smakar det så kostar det...Får avvakta helt enkelt.

Önskar alla er andra fot-onda där ute i landet en riktigt skön midsommarhelg med förhoppning och god läkning! Tack för vårens alla mail och uppmuntran samt tips om hur man nattar sin bebis. Gulligt av er!

Fortsätt maila era historier till fotskadad@gmail.com

Casall massageboll

Fick detta tips av en bloggläsare för ett tag sedan och kan verkligen rekommendera den till dig som önskar enkel massage av senorna under fötterna med ett mjukare redskap än det jag tidigare skrivit (om, ex. fotrullarna i trä som jag själv älskar att sitta med framför tv:n.)

Casall massageboll är liten - 7 cm- och nätt och mjuk i sina "taggar" Enkel att ta med också, skulle kunna tänka mig att ha en sådan när jag är åter på kontoret nästa år för en stunds pausgymnastik under skrivbordet.

För den som vill näthandla och inte behöva ta sig till ex. Stadium kan man beställa från exempelvis www.bodystore.com där kostar bollen 59 kronor. Bra pris!

Zzzzömnbrist

Oj nu vet jag verkligen vad sömnbrist på RIKTIGT innebär...Sedan annandag påsk har vi fått pröva på småbarnslivets riktiga baksida...J har haft en ätperiod i stort sett fram till förra veckan som inneburit att jag ammat varje heltimma nätterna igenom...

Har varit trött som en urvriden disktrasa och fått ta hjälp av mina föräldrar och M föräldrar. M har också tagit ett par nätter med flaska men i det stora hela är det jag som ammat. Och ammat. Och ammat...Jisses vad jag inte har fått sova det som kroppen behövt. Det är så himla svårt att få kvalitet på sömnen även om vänliga människor avlastat mig ett par timmar på eftermiddagen då och då...

Hoppas nu att de senaste nätternas mer normala beteende med kanske 2-3 amningar håller i sig. Då kan jag komma i fatt igen. Och bli människa på nytt!!

Världen mest underbara unge trots hungern har dock vuxit 1.2 kg och 4,5 cm sa de på BVC så nog har jag fått ett kvitto på att matningarna varit "värda" allt arbete...Nu hoppas vi på normala nätter med vår stora fina kille!

Fotvänliga matleveranser

Jag måste slå ett slag för det härligt nygamla påfundet med att beställa mat på nätet (väldigt 2000-tal) och få det utkört till sin dörr a la springpojke (typ 1930-tal) Så himla skönt och praktiskt,även om man skulle ha två friska fötter- och som fotskadad är det bara SUVERÄNT.

När vi bodde i lägenheten på 5e våningen utan hiss beställde vi ofta en månads mat via Icas http://www.handla24.se/ och fick allt tungt och otympligt som exempelvis mjöl, drickabackar och toalettpapper inställt i hallen tillsammans med fräscha grönsaker, kött och mejeriprodukter samt en och annan förpackning av min stora last: Ben & Jerry glass...Rätt miljövänligt också eftersom Ica kör med biogasbil.

Även sedan vi flyttade till huset är det skönt med matleverans till dörr trots att vi bor i markplan och M har friska fötter. Men det finns ju även alternativ till att bara handla maten. Flera av mina vänner har nu börjat med s.k. färdiga matkassar där någon annan, sannolikt en välbetald dietist, har satt i hop både en meny med recept och fräscha råvaror medan en springpojke kommer med påsen till dörren. T ex har de varit nöjda med "Linas matkasse" och "Middagsfrid" Någon färdigt menykasse har vi dock inte testat ännu. Känns som något vi kan prova när vi arbetar båda två igen. Mitt nuvarande arbete som "staying home mom" inkluderar arbetsuppgiften att åtminstone planera maten även om vi sedan hjälps åt att laga den.

Så ett hett tips som faktiskt verkligen underlättar vardagen är att kolla upp vilken hemkörningsbutik du har nära dig! Det är värt de där kronorna det kostar i fraktavgift när man slipper betala dyrt med onda steg runt exempelvis ett gigantiskt Coop forum eller Ica Maxi som i sträcka känns som om det motsvarar en halvmara...