Foppatofflor & hälsporre

Mina förra granne som lider av en faktiskt hälsporre (sporre är t o m bekräftad via röntgen) som han inte får bukt med, tipsade mig om att testa foppatofflor men inte Croc-originalet utan den version som säljs av Sko-kanonen, för att få skön avlastning inomhus. Det är ju inte så himla lätt annars att hitta bra inneskor som inte involverar fotinlägg och jag är ju ständigt på jakt efter nya innetofflor att variera mig med och blev därför jätteglad när jag upptäckte att min kära mamma hade köpt sig ett sådant par "foppa". Jag provade dem och de var jättesköna. Det var flera år sedan jag testade original-Crocen men tyckte att de var för hårda i plasten. Skokanonens tofflor var mycket mjukare och gav ändå ett bra stöd till fötterna. Min snälla mamma var snabb med att donera paret till mig så nu har jag ett par att byta med här hemma på dagarna. Inte världens snyggaste så klart men sköna. Innetofflor är guld värda! Tack mamsen.

Hemmaliv & plantar fasciit

Ja livet som hemma-mamma rullar på. Vet ibland inte vad jag gör på dagarna, men att ta hand om lilla Jack fyller uppenbarligen min tid till 100 %. Sonen är ju bara 7 veckor men jag har redan förundrats över hur fantastiskt många gånger man faktiskt måste tömma och fylla en diskmaskin, för att inte tala om hur mycket tvätt det blir när man är hemma hela dagen med en bebis! Fötterna hänger med skapligt men jag blir ändå dagligen påmind om smärtorna och hur de faktiskt begränsar mig. Som vanligt gäller det att se möjligheter i det mesta och det går ju bra när man är i balans i övrigt. De dagar då jag inte fått sova speciellt mycket pga den lille killen i familjen, är det svårare att se ljust på eländet. Det har blivit en hel del tårar, både av trötthet och frustration.

Vi tar oss runt ett litet varv med barnvagnen nästan varje dag och jag får påminna mig själv om att det faktiskt är fantastiskt med tanke på det år jag gick på kryckor. Hade jag varit bunden till kryckorna nu så hade jag verkligen inte kunnat gå ut med honom själv. Så snart snön släpper kan jag ta fram mina MBT igen och det längtar jag efter.

Fiffiga lösningar har vi som vanligt vara tvunga att komma på för att underlätta för de eländiga fötterna. Framför skötbordet står det nu en pall med höj och sänkbar sits så att jag kan sitta ner och byta blöjorna, både dag som natt. Jag försöker också att inte bära mer än nödvändigt (lättare sagt än gjort förvisso) Men om ni andra mammor där ute med fotproblem har något bra konkret tips att dela med er av så får ni så klart gärna maila dem till mig! Det finns nog massor att tänka på som jag inte hunnit med en, och ni som har större barn är säkert visa av erfarenheten!

Jack har kommit!

För en månad sedan, den 10 januari 2011, föddes vår lilla pojke, Jack! Förlossningen blev en smula mer dramatisk än vad vi hade kunnat föreställa oss eftersom både jag och M vaknade av vinterkräksjuka 3 timmar innan vattnet gick. Vi var alltså superduper-sjuka när förlossningen drog igång, värkarna började en timma efter vattnet gått och förlossningsavdelningen på sjukhuset ville inte ta emot oss utan sa bara "avvakta,avvakta" eftersom vi hade vinterkräksjuka och de inte ville att vi skulle smitta ner hela avdelningen. Efter ytterligare två timmar var det värkar non-stop och jag kände hur barnet var på väg ut, hemma i sängen. Då fick vi panik och tvingade fram en ambulans samtidigt som vi ringde min mamma eftersom vi insåg att M var för dålig för att åka med till sjukhuset.

Min mamma och ambulansen kom samtidigt och barnmorskan som var med i ambulansen gjorde snabbt bedömningen att barnet var på väg ut men att vi "borde hinna in" till sjukhuset eftersom jag profylaxandades och hon kunde stoppa mina krystvärkar genom att styra om min andning. Ambulanspersonalen trodde nog att jag var en smula galen för det enda jag fick fram mellan värkarna när de packade in mig i bilen var "tofflorna, tofflorna" Mamma och M såg till att jag fick på mig mina tofflor för har man plantar fasciit så kan man ju aldrig någonsin åka någonstans barfota...Det sitter ju djupt rotat även när man är halvt medvetslös ;-)

Vi kom in till sjukhuset kl o6.30 och 06.37 föddes Jack med ett illvrål! M hann tyvärr inte in till själva födseln men kom en liten stund senare. Vi fick sedan ligga kvar 4 dagar på sjukhuset pga att M och jag var så fruktansvärt sjuka, Jack mådde som tur var bra hela tiden och har ammat duktigt. Han var 47 cm lång och vägde 2845 g vid födseln och kom ca 3 veckor för tidig, jag hade ju inte ens hunnit sluta arbeta och det var massor som M och jag skulle ordna med här hemma. Inköp, tvätt, montering av diverse babytillbehör.

Som tur var hade vi i alla fall hunnit gå på två dagars intensivkurs i Profylax-andning, det blev ju verkligen min räddning eftersom allting gick så fort att jag inte hade möjlighet till någon annan smärtlindring, inte ens lustgas ju!! Helt otroligt ändå vad kroppen klarar av, jag har ju haft massa funderingar kring mig själv och förhållandet till smärta pga de eländiga fotproblemen. Resonerade under hösten för mig själv att jag nog klarar en del smärta bara jag vet att den inte är kronisk, eller flerårig och det visade ju sig stämma ganska bra. Visst gjorde det helvetiskt ont men jag andades och fokuserade på avslappning och hade hela tiden i bakhuvudet att detta inte varar för alltid- till skillnade från fötterna...Sedan var det ju tur i oturen att förlossningen bara varade i 4 timmar, det klarar man ju även om det är otroligt tufft.

Nu har jag gått stärkt ur detta och vi är så otroligt glad för vår fina lilla pojke som nu, en månad senare ätit upp sig till 3845 g och hela 53 cm. Kläder passar lite bättre nu och vi har börjat få ordning på någon slags vardag tillsammans. Det är en enorm omställning men så härligt!

God fortsättning på det nya året!

Önskar alla er fotskadade runt om i landet en god fortsättning på det nya året och hoppas att vi ALLA får uppleva stora, positiva förändringar och ett bra läkande under 2011.

Tack för alla mail som kommit under förra året, det är fantastiskt att få ta del av andras historier. Fortsätt skriva eller kommentera, det uppskattar jag verkligen.

Nu har nedräkningen börjat till förlossningen. Det beräknade datumet är 26 januari...känns otroligt spännande och roligt. Håll tummarna för en problemfri förlossning! Jag uppdaterar när det händer något.

Ehler Danlos Syndrom?

EDS är en sjukdom som flera av er som läser lite på bloggen har mailat till mig om under hösten. Några ska få sina egna fotproblem testade i förhållande till de kriterier som diagnosticerar EDS och några har helt enkelt bara frågat om mina fotproblem skulle kunna vara EDS. Jag tackar för omtanken från er bloggläsare men tror inte att mina problem kommer av EDS.

Nu har jag inte läst in mig speciellt mycket på EDS men tänkte ändå göra en mycket förenklad sammafattning om sjukdomen. Det handlar i korthet om dålig bindväv - kroppen bildar inte tillräckligt av proteinet kollagen som är ett slags klister eller byggmaterial för celler och vävnader.

Det finns 6 olika huvudgrupper av EDS-sjukdomen vilka alla påverkar kroppen på olika sätt.

Den grupp som skulle kunna vara applicerbart på den typ av fotproblem som jag-om många av er andra har- är "hypermobilitetstypen" vilket innebär att man har en grov överrörlighet i lederna och kronisk värk på ett eller flera ställen. Det blir en slags konstant överansträngningssmärta i muskler, leder och nerver eftersom det hela tiden måste kompensera det dåliga byggmaterialet genom att arbeta många hundra gånger extra i varje rörelse för att kompensera överrörligheten.

EDS-sjukdomen verkar vara svår att få en snabb diagnos på. Det verkar som om det ofta handlar om att pricka in åtminstone 5 av 9 specifika symptom och läkarkompetensen verkar behövas av väldigt varierande inriktning: reumatologisk, ortopedisk, hud och kirurgi. Många som egentligen har EDS har istället fått ex. fibromyalgi som diagnos.

Under alla de oändliga undersökningar som jag gjort inom landstinget har det inte funnits att jag uppfyller kriterier för en EDS-diagnos. Visst är jag lite lite överrörlig men inte "tillräckligt" enligt olika sjukgymnaster och ortopeder och min bindvävskvalitet är också testad hos reumatologen. Även neurologen har kollat mig. Den enda som talat för EDS är alternativläkaren (kinesologen som överordinerade alternativ-preparat tills jag påbörjade leverförgiftning, om ni minns) som tyckte att jag hade för lite kollagen i kroppen. Men jag litar mer på den ordinarie läkarkåren och får nog hålla mig "nöjd" men min plantarfasciit diagnos om inget annat tillstöter.

För den som vill läsa mer finns utförlig information på socialstyrelsens hemsida www.socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser/ehlers-danlossyndrom

EDS riksförening att nå på www.ehlers-danlos.se och jag har även läst en fin blogg av en tjej som berättar om sin tillvaro med EDS http://www.levamededs.bloggsida.se/

Dunsockor!

I den vackra vita vintervärld som råder nu har ju temperaturen legat runt iskalla -20 c av och till i ett par veckor nu. Måste bara tipsa om något ni kan önska er i julklapp, om ni inte redan har dem, till era skadade fossingar: dunsockor!

Dunsockor är helt fantastiskt att sitta med i soffan framför tv:n eller att dra på sig till natten. Fötterna blir behagligt varma utan att svettas och det är inget som sitter åt någonstans om ni- som jag- är känsliga för svullnader. Stor skillnad från andra varma strumpor eller stickiga raggsockor alltså. Jag älskar dem!

Sockorna finns i alla prisklasser, från en 100-lapp på typ Hemtex eller Åhlens, till superdyra hos sängaffärer eller lyxmärken som Gant och Lexington. Varmt och gossigt blir det för fötterna i alla fall, kanske nåt att önska sig av Mr Santa?

Julförberedelser & onda fötter

Nu är det inte många veckor kvar till beräknad förlossning och vi förbereder oss med spänning så gott vi kan här hemma. Har fått hem nätbeställd barnvagn och bilstol och hunnit läsa en del böcker. Tänker iskallt att vi ska hinna fixa med resten av barnsaksinköpen efter jul- på nästa månadslön alltså- och siktar på att ro hem julen först.

Vårt lilla hus är mycket trivsamt och vi känner verkligen att vi gjort rätt, vilken tur vi hade som hittade detta! Nu i adventstider med vacker snö utanför fönstren känns det extra lugnt och rogivande och inomhus är planlösningen mycket väl anpassad för mina trasiga fötter. Men något som inte är anpassat till elakartad plantarfasciit är dock julhandel...

Eftersom jag är hemma ett par dagar nu med en seg superförkylning har jag fixat en del julklappsinköp på nätet men bävar inför de inköp som måste göras på stan. Det är ju helt vansinnigt att man ska ha så ont i fötterna att man inte klarar av att köpa lite julklappar ett par timmar på stan. Tänk vilken lyx det var förr, innan fotproblemen. Jag tänkte inte ens tanken att en vanlig kassakö på 5 minuter kan medföra så himla mycket smärta! Just att stå stilla också, det är faktiskt värre än rörelse...Suck... Världens gulligaste sambo har lovat att ställa upp som vanligt och fixa en del i affärerna och för det är jag naturligtvis enormt tacksam men ändå... det som är så självklart för så många andra är så smärtsamt för oss fotmänniskor...Ok att julklappsinköp är ett gigantiskt "i-landsproblem" men icke desto mindre är det något som påminner om det smärtsamma tillstånd jag kroniskt tycks befinna mig i.

Får väl först och främst avvakta att förkylningen släpper och sedan, likt tomten, göra en lista och ta tjuren i hornen och bege mig till ett köpcentrum för att sedan däcka hemma med is, is, is...eller varför inte bara ställa sig barfota ute i trädgården? Det är ju gott om is och snö denna höst/vinter...