Ja livet som hemma-mamma rullar på. Vet ibland inte vad jag gör på dagarna, men att ta hand om lilla Jack fyller uppenbarligen min tid till 100 %. Sonen är ju bara 7 veckor men jag har redan förundrats över hur fantastiskt många gånger man faktiskt måste tömma och fylla en diskmaskin, för att inte tala om hur mycket tvätt det blir när man är hemma hela dagen med en bebis! Fötterna hänger med skapligt men jag blir ändå dagligen påmind om smärtorna och hur de faktiskt begränsar mig. Som vanligt gäller det att se möjligheter i det mesta och det går ju bra när man är i balans i övrigt. De dagar då jag inte fått sova speciellt mycket pga den lille killen i familjen, är det svårare att se ljust på eländet. Det har blivit en hel del tårar, både av trötthet och frustration.
Vi tar oss runt ett litet varv med barnvagnen nästan varje dag och jag får påminna mig själv om att det faktiskt är fantastiskt med tanke på det år jag gick på kryckor. Hade jag varit bunden till kryckorna nu så hade jag verkligen inte kunnat gå ut med honom själv. Så snart snön släpper kan jag ta fram mina MBT igen och det längtar jag efter.
Fiffiga lösningar har vi som vanligt vara tvunga att komma på för att underlätta för de eländiga fötterna. Framför skötbordet står det nu en pall med höj och sänkbar sits så att jag kan sitta ner och byta blöjorna, både dag som natt. Jag försöker också att inte bära mer än nödvändigt (lättare sagt än gjort förvisso) Men om ni andra mammor där ute med fotproblem har något bra konkret tips att dela med er av så får ni så klart gärna maila dem till mig! Det finns nog massor att tänka på som jag inte hunnit med en, och ni som har större barn är säkert visa av erfarenheten!
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar