Huskurer mot inflammation

Min fantastiska mormor, som närmar sig 100 år och har hälsan i behåll tillsammans med en intakt personlighet och ett ofta ljust humör, har alltid som sin universallösning predikat om följande huskurer:

Vitlök!
Vitkål!

Jag har testat hennes finska husmorstips men mot mina kroniska inflammationer råder de dessvärre inte bot. Lite gulligt är det dock och i brist på andra världsomvälvande tips vill jag förmedla min fina kloka rara mormor Thyras kurer.Tror dock faktiskt att det kan ha en viss effekt om man testar det direkt när en inflammation påbörjas, och kanske på nåt mindre område. Tycker det känns som om man hört från flera andra personer också att just vitlök mot ex. öroninflammation kan vara lindrande?. Vitlöken är inflammationsdämpande och ska man följa min mormors råd ska hela klyftor krossas och sedan fästas med gasbinda mot det inflammerade området.

Vitkålen ska man ta loss, blad för blad, och sedan stryka varje blad på svag värme med sitt strykjärn. Den ljumma kålbladen lindas sedan runt det ömmande området och så ska man ha det på sig över natten.

Vinterväglag och plantarfasciit

Mina nya sköna Joyavinterskor till trots, vinterväglaget är ett gissel för mig och mina sargade fötter. I vår stad fungerar inte stadsbussen som den ska om det blir kallare än -10c. Bussarna körs normalt på biogas och den klarar inte kylan men följden att bussarna ställs in (helt otroligt!!) eller kommer ordentligt för sent. De stackars bussförarna får ännu en blodtryckshöjning om det dessutom faktiskt snöar. Vinterdäck existrerar inte och det sliras och halkas och ytterligare grova förseningar följer. Ett otacksamt jobb för dem eftersom de uppenbarligen inte får den arbetsredskap de skulle behöva och som grädde på moset hundratals stressade, frusna, morgonpendlare som osar ilska och ångest över konsekvenserna av att kollektivtrafiken inte flyter som den ska för att det råkat bli vinter, i år igen. Dagis, jobbmöten, läkarbesök, missade anslutningar till tåg, flyg...Smartphonesen lyser i morgonmörkret medan majoriteten av resenärerna uppgivet ringer för att meddela sin ickeexisterande ankomst.

Med anledning av ovan har jag fått traska, promenera och slita på mina trötta, ömma fötter som blir ondare och ondare under dessa vinterdagar. Främst eftersom bussarna inte kunnat gå som de ska men även för att jag inte vågar cykla i snömodden mellan busshållplatserna eller till dagis. Att köra bil är också slitsamt, främst för mina fotleder och därför inget bra alternativ. ÅÅÅÅÅ så frustrerande detta är! Bara för att det blir vacker vinter och stadens resurser inte räcker till ska jag få lida av extra extra extra ont. Jag blir på så dåligt humör,en grinig tjej, fru, mamma och jurist. I alla fall känns det så på insidan. Jag blir sur av att ha ondare än vad jag vant mig med som mitt nya "normalont" Sur och ledsen...och uppgiven.

Gott nytt år & god läkning till er alla!

 har vi kommit så långt att det börjar bli dags att summera 2013 och gå in i ett nytt spännande år... Jag är tacksam för ett bra år tillsammans med familj och vänner. Hoppas att vi alla ska få vara friska och få fortsätta vara tillsammans under 2014! Självklart önskar jag mig också att mina fötter kanske ska kunna bli ännu lite bättre och piggare och under nästa år.

Önskar alla er som mailat under året ett riktigt gott nytt 2014 med massor av god läkning av trasiga fötter, samt tålamod och styrka till både er och era anhöriga.

Era mail visar att bloggen tyvärr fortfarande verkar behövas och att vi inte är ensamma med våra bekymmer. Det får helt enkelt vara så att vi får ta stöd i vetskapen av att många upplever samma frustration och smärta och kämpar med att få vardag, arbetsliv och familjeliv att gå ihop med fotsmärtor, praktiskt vardagslivspussel och drömmar kring framtiden.

Ta hand om er och tack så mycket för alla fantastiska mail!

kram o gott nytt år
önskar
K

Feber och luciaförberedelser

Jag vet inte hur ni andra som levt med fotproblemen några år har påverkats i er allmänhälsa. Avsaknaden av tillträcklig konditionsträning tror jag är det största hotet mot min hälsa.Jag får så mycket infektioner.Olika virusar som sitter i läääänge, magsjukor, febertoppar osv. Det har helt klart varit mycket krassligare år sedan fötterna blev dåliga och sedan sonen började på dagis förra hösten har familjens sjukdagar ökat lavinartat. Jag känner mig som en bov gentemot både familjen och arbetet när jag blir dålig och inte kan göra det jag ska. Blir snabb ångestfylld och stressad...fast jag vet att det verkligen inte underlättar läkningen av infektionen...

Hursomhelst, nu är sonens jultomteoutfit tvättad inför den "stora" luciashowen på dagis i morgon och det är bara att hoppas att jag blir av med febern och kan jobba och sedan bevittna mästerverket på förskolan...

Joya Heidi Black-underbara vinterskor!

Älskar mina vinterskor!
Joyas Heidi Black kan jag använda med eller utan mina iläggsulor. Kostade 1600 kronor så de är billigare än MBT dessutom! Inte illa så här i plånbokstunna tider. Skorna är varma och sköna och funkar för trasiga fötter i vinterväglag. Behöver inte längre vara ångest när snön faller och landskapet blir vackert vitt! Dessutom kunde jag spänna på mina snöbroddar utan problem.Är så himla nöjd!!

http://www.joyashoes.com/se

Att leva med plantarfasciit...

och konstant onda fötter innebär.i den hårda vardagen att....

• vintertid alltid ha en sittdyna med sig i portföljen så man kan sätta sig ute, vart som helst, närsomhelst...
• bli uttittad av nyfikna/ovetande grannar på bostadsrättsföreningens allmänna städdagar för att man sitter på en pall och krattar
• känna sig utanför och snabbt bli uttråkad av mingelsammanhang eftersom det inte går att stå upp länge nog för att hinna kallprata sig igenom en folksamling och istället tillbringar en betydande del av minglet avsides, lutandes rumpan mot någon fönsterbräda eller element för att ge fötterna lite avlastning
• tvingas tacka nej till gratisresa till drömstaden New York med företagsponsorerna eftersom fötter och leder inte klarar långresa och hektiskt bokat program utan luckor med vilotid och möjligheter att isa fötterna
• få långa blickar och "höjda" ögonbryn av andra föräldrar när man istället för att springa i kapp sin supersnabba 2-åring istället vrålar högt efter sitt barn som naturligtvis inte lyssnar
• bli frustrerad över att aldrig hitta en träningsform som förbättrar konditionen utan att göra en sängliggande av smärta
• efter en tur genom IKEA-varuhuset tvingas förklara för 2.5 sonen att "nu måste vi vara inne resten av dagen för mammas fötter orkar inte gå längre"
• alltid, alltid, alltid behöva ta på sig de förhatliga blå skoskydden på dagis eftersom man inte kan hoppa ur skorna och smita in till gullungen i bara strumplästen som de andra föräldrarna gör
• vara den enda som sätter sig ner och tar upp det obefintliga golvutrymmet i en massivt fullpackad hiss som stannat mellan två våningsplan allt medan luften tar slut och väntan på reparatören känns obeskrivligt lång
• få panikkänslor vid åsynen av kassakön på ICA MAXI
• garanterat veta att man kammat hem sistaplatsen när skyddsombudet på jobbet delar ut stegräknare och utlyser tävling om bästa resultat
• få stanna i hallen vid kortare besök hos folk som inte har extra tofflor att låna ut när man själv glömt sina inneskor
• leta efter den enda provhyttan i klädesbutiken som har en pall att sitta på 
• få en klump i halsen vid förrådsstädningen när åsynen av längdskidutrustningen, skridskorna och slalompjäxorna påminner om en aktiv tid som sannolikt aldrig kommer åter på samma sätt
• tvingas bli ett logistikmässigt geni. Cykel på punkt A, sen buss B + byte till buss C, ny cykel på plats D...maxkoll på busshållplatser,bilparkeringar, hissar och möjliga sittplatser
• återkommande besvara frågan om "hur lång tid ska det ta innan du blir frisk då?" med ett "jag vet inte...."
• tigga till sig plats på handikappläktaren när konsertlokalen bara erbjuder ståplats
• vid aktiviteter med jobbet, eller nya bekanta, ständigt försäkra sig om avstånd, tider, busshållplatser, bilparkeringar,stolar, hissar
• alltid kolla var hotellets ismaskin är, eller generat beställa med sig en ishink från baren utan någon flaska champagne 
• ofta referera till sig själv i ett perspektiv om "innan och efter jag fick problem med fötterna"
• vakna upp svettig och, en kort stund,mycket lycklig efter att ha drömt om en lång löprunda med lätta smärtfria steg

Mitt fokus är oftast att vara positiv men ibland är det skönt att få rada upp det negativa, stort som smått...

Till minne av en vän. Två år har gått i höst sedan det mest ofattbara plötsligt skedde och trots all denna tid har jag faktiskt ännu inte helt förstått att du är borta för alltid. Fastän vi tände ljus på din grav häromveckan tyckte jag senast i dag att jag såg dig på avstånd på stan.

Det är så konstigt att vi inte kommer ses något mer! Att dina barn inte har dig nära längre, att vi i kompisgänget inte kommer fira påsk tillsammans eller grilla och spela kubb i sommar, att jag inte någon gång mer kommer att få snälla och varma sms, att inte längre få ta del av din positiva syn på livet...Hoppas du vet vilken fin person du var och hur mycket vi alla tycker om dig. Saknar dig...