söndag 20 april 2014

Påsk och ny inflammation...

För ett par veckor sedan hade jag en helg med riktigt starka fötter.Min man var bortrest och aktiviteterna ökade därför eftersom jag var hemma själv med vår treåring.Bl.a tog vi bussen upp på stan och köpte nya vårskor till sonen som svettades i sina varma vinterstövlar. Med andra ord så överansträngde jag mig...Fick kraftigt ont i en tå och i trampdynan på ena foten och började direkt smörja med Voltaren. Det släppte efter ett par dagar och jag andades ut. Puh! Trodde att krisen var över.

Emellertid kom smärtan tillbaka och utan att svara på Voltarenbehandlingen var inflammationen ett faktum. Fick snabbt en tid hos min privata husläkare och jag fick en Naproxenkur utskriven samt ny remiss till ortopedteknikerna eftersom sulorna kanske måste justeras nu då ett nytt smärtområde tillkommit.

Jag har firat påsk och tagit det lugnt och hoppas kunna arbeta vidare på min 75% anställning varav 50 % är på kontoret nästa vecka. Skräcken för att detta nya,okända onda ska bli permanent sitter dock som en järnhand över bröstet. Ångest och oro kommer och går.Min läkare försöker lugna genom att be mig inte ta ut något i förskott utan försöka använda mig av all den mentala träning jag företagit mig under åren.

Men oavsett hur mycket redskap jag samlar på mig i form av mindfulness,kbt-tekniker, avslappningsövningar och smärtläkande målbildsfokuseringar så finns det ingenting som biter mot skräcken och rädslan att börja om. IGEN. Vill absolut inte bli sjukskriven och hamna i träsket av overksamhet och tårar,vill inte binda upp min tillvaro mot kryckor och vill inte förstöra magen genom månadslånga medicineringar av antiinflammatoriska medel.

Jag vill inte bli sämre och tappa kontrollen över min perfekt inrutade,anpassade vardag för att behöva bygga upp tillvaron igen. Jag vill inte behöva använda mig avhjälp för att kunna ta hand om min son. Jag vill få sköta mig själv och behålla den nivå av fotproblem som jag kämpat mig till acceptans av under de gångna åren. Jag vill eller orkar inte bli SÄMRE...

tisdag 28 januari 2014

Vattenkoppsvabb


 


Sedan torsdag förra veckan har sonen vattkoppor så nu är vi hemma och rider ut stormen. Mina fötter vilar en del och förhoppningsvis kommer det lugna sig lite från allt det där extra extra extraonda. Mitt fokus är i alla fall inställt på sonens tillfriskning från de elaka prickarna. Det är honom det är synd om!!

Dagarna fylls med Pippifilmer på dvd, kakbakning, kojbyggen, målning och pyssel och även ett och annat pussel. Vi tog idag även lite frisk luft och jag drog den nyblivna 3åringen på hans nya fina Snowracer/bob i snön.Ont som 17 gjorde det i fötterna och naturligtvis får jag sota för detta men ändå, jag VILL kunna göra sånt. Jag vill vara den sortens aktiva mamma i så mycket större omfattning än vad jag klarar. Någon gång då och då trotsar jag mig själv och betalar sedan priset efteråt. Men glädjen i sonens ögon när jag gör något sådant lite ovanligt, ja det är obetalbart...

Huskurer mot inflammation





Min fantastiska mormor, som närmar sig 100 år och har hälsan i behåll tillsammans med en intakt personlighet och ett ofta ljust humör, har alltid som sin universallösning predikat om följande huskurer:

Vitlök!
Vitkål!

Jag har testat hennes finska husmorstips men mot mina kroniska inflammationer råder de dessvärre inte bot. Lite gulligt är det dock och i brist på andra världsomvälvande tips vill jag förmedla min fina kloka rara mormor Thyras kurer.Tror dock faktiskt att det kan ha en viss effekt om man testar det direkt när en inflammation påbörjas, och kanske på nåt mindre område. Tycker det känns som om man hört från flera andra personer också att just vitlök mot ex. öroninflammation kan vara lindrande?. Vitlöken är inflammationsdämpande och ska man följa min mormors råd ska hela klyftor krossas och sedan fästas med gasbinda mot det inflammerade området.

Vitkålen ska man ta loss, blad för blad, och sedan stryka varje blad på svag värme med sitt strykjärn. Den ljumma kålbladen lindas sedan runt det ömmande området och så ska man ha det på sig över natten.


Vinterväglag och plantarfasciit



Mina nya sköna Joyavinterskor till trots, vinterväglaget är ett gissel för mig och mina sargade fötter. I vår stad fungerar inte stadsbussen som den ska om det blir kallare än -10c. Bussarna körs normalt på biogas och den klarar inte kylan men följden att bussarna ställs in (helt otroligt!!) eller kommer ordentligt för sent. De stackars bussförarna får ännu en blodtryckshöjning om det dessutom faktiskt snöar. Vinterdäck existrerar inte och det sliras och halkas och ytterligare grova förseningar följer. Ett otacksamt jobb för dem eftersom de uppenbarligen inte får den arbetsredskap de skulle behöva och som grädde på moset hundratals stressade, frusna, morgonpendlare som osar ilska och ångest över konsekvenserna av att kollektivtrafiken inte flyter som den ska för att det råkat bli vinter, i år igen. Dagis, jobbmöten, läkarbesök, missade anslutningar till tåg, flyg...Smartphonesen lyser i morgonmörkret medan majoriteten av resenärerna uppgivet ringer för att meddela sin ickeexisterande ankomst.

Med anledning av ovan har jag fått traska, promenera och slita på mina trötta, ömma fötter som blir ondare och ondare under dessa vinterdagar. Främst eftersom bussarna inte kunnat gå som de ska men även för att jag inte vågar cykla i snömodden mellan busshållplatserna eller till dagis. Att köra bil är också slitsamt, främst för mina fotleder och därför inget bra alternativ. ÅÅÅÅÅ så frustrerande detta är! Bara för att det blir vacker vinter och stadens resurser inte räcker till ska jag få lida av extra extra extra ont. Jag blir på så dåligt humör,en grinig tjej, fru, mamma och jurist. I alla fall känns det så på insidan. Jag blir sur av att ha ondare än vad jag vant mig med som mitt nya "normalont" Sur och ledsen...och uppgiven.

måndag 30 december 2013

Gott nytt år & god läkning till er alla!





 har vi kommit så långt att det börjar bli dags att summera 2013 och gå in i ett nytt spännande år... Jag är tacksam för ett bra år tillsammans med familj och vänner. Hoppas att vi alla ska få vara friska och få fortsätta vara tillsammans under 2014! Självklart önskar jag mig också att mina fötter kanske ska kunna bli ännu lite bättre och piggare och under nästa år.

Önskar alla er som mailat under året ett riktigt gott nytt 2014 med massor av god läkning av trasiga fötter, samt tålamod och styrka till både er och era anhöriga.

Era mail visar att bloggen tyvärr fortfarande verkar behövas och att vi inte är ensamma med våra bekymmer. Det får helt enkelt vara så att vi får ta stöd i vetskapen av att många upplever samma frustration och smärta och kämpar med att få vardag, arbetsliv och familjeliv att gå ihop med fotsmärtor, praktiskt vardagslivspussel och drömmar kring framtiden.

Ta hand om er och tack så mycket för alla fantastiska mail!

kram o gott nytt år
önskar
K

onsdag 11 december 2013

Feber och luciaförberedelser





Jag vet inte hur ni andra som levt med fotproblemen några år har påverkats i er allmänhälsa. Avsaknaden av tillträcklig konditionsträning tror jag är det största hotet mot min hälsa.Jag får så mycket infektioner.Olika virusar som sitter i läääänge, magsjukor, febertoppar osv. Det har helt klart varit mycket krassligare år sedan fötterna blev dåliga och sedan sonen började på dagis förra hösten har familjens sjukdagar ökat lavinartat. Jag känner mig som en bov gentemot både familjen och arbetet när jag blir dålig och inte kan göra det jag ska. Blir snabb ångestfylld och stressad...fast jag vet att det verkligen inte underlättar läkningen av infektionen...

Hursomhelst, nu är sonens jultomteoutfit tvättad inför den "stora" luciashowen på dagis i morgon och det är bara att hoppas att jag blir av med febern och kan jobba och sedan bevittna mästerverket på förskolan...


Joya Heidi Black-underbara vinterskor!



Älskar mina vinterskor!
Joyas Heidi Black kan jag använda med eller utan mina iläggsulor. Kostade 1600 kronor så de är billigare än MBT dessutom! Inte illa så här i plånbokstunna tider. Skorna är varma och sköna och funkar för trasiga fötter i vinterväglag. Behöver inte längre vara ångest när snön faller och landskapet blir vackert vitt! Dessutom kunde jag spänna på mina snöbroddar utan problem.Är så himla nöjd!!

http://www.joyashoes.com/se