Födelsedag i dur & moll

I veckan fyllde jag 32 år. Det var första födelsedagen som mamma vilket kändes speciellt och jättemysigt. Det var även första födelsedagen i nya huset och det kommer att märkas av mer när vi håller lite kalas till helgen eftersom vi faktiskt kan ha fler gäster samtidigt! Det var dock den fjärde födelsedagen med fotproblem och jag vet inte riktigt vad det är som gör det men vemodet lägger lite sordi på festligheterna om man en kort stund tillåter sig att reflektera och sammanfatta vad som hänt sen förra födelsedagen, fotmässigt. I mitt fall, ingenting...Jag är kvar på samma stadie i smärta som för ett år sedan. Visst har jag massa glädjeämnen i tillvaron som min sambo, vår son, vänner och familj men fotmässigt är det fortfarande åt skogen dåligt...

Tror att jag blev lite nedstämd även av att berätta för en ny kompis från föräldragruppen vad som hänt med mig och varför jag inte kan följa med henne och hennes lilla dotter på promenad ett par timmar...Känns så tråkigt! Min kamrat var jättegullig och förstående och började genast fundera i termer kring anpassning, hon arbetar som arbetsterapeut och applåderade mina egna avlastningsinköp som pallarna etc. men faktum kvarstår: jag kan inte göra samma saker som andra mammor!

Jaja, de här tankarna har jag ju delat med mig av förr och det är ju så här det är. Vissa dagar känns värre än andra helt enkelt. Jag blev i alla fall ordentligt glad av min sambos födelsedagspresenter: Biljetter till Håkan Hellström-konserten som är på gång till stan. Det kommer att bli ett äventyr eftersom det skiljer sig åt från alla de andra gångerna vi ser Hellström, denna gång måste vi skaffa barnvakt till vår son! Det kommer att bli med mycket spänning som vi lämnar honom till mormor och morfar för två timmar. Förutom biljetterna fick jag även ett nytt klädesplagg = mycket välkommet efter graviditeten. Eftersom jag sällan går i butiker är det svårt att konkret önska sig specifika kläder, jag vet ju inte vad som finns, men sambon är så duktig och hittade en kofta som jag bara älskar. Tack för presenterna älsklingen!!

Vattensula mot fotproblem

Fick ett tips till bloggen om s.k. vattensulor "Medicovi vattensula" som dämpar mot hårt underlag och underlättar blodcirkulationen i fötter och leder. Kanske kan vara något att testa? De verkar mjuka och anpassningsbara och går dessutom att tvätta i 4o c. Jag skulle kunna tänka mig att det passar bra att ha i vanliga inneskor om man behöver dämpa dem lite med något mjukt.

Det finns flera varianter varav en modell heter Twin-heels och verkade speciellt lämplig för hälsporre/ont under hälen. Priset strax under 500-lappen och sulorna fanns i olika storlekar, kolla in deras hemsida!

http://www.vattensula.se/

Walkstool & plantarfasciit

Något jag använt mig av i säkert två år är en liten, hopfällbar pall a la camping/friluftsliv, när jag är ute och rör på mig. Det är ju inte alltid att man kan sitta när man behöver men med en sån här liten pall kan man alltid fälla upp sig en stol till snabb avlastning.

Min gulliga sambo köpte en pall till mig inför en konsert för ett par år sedan och den var från Clas Ohlson och kostade inte speciellt mycket. Nu är den emellertid utsliten (framförallt började den rosta, antagligen skulle jag skött om den lite bättre. Den tålde inte vatten speciellt bra) och jag har istället hittat denna pall, en sk "walkstool" från Naturkompaniet. Den minsta storleken kostar 299 kronor och är därmed betydligt dyrare än Clas ohlsonvarianten men denna väger mindre, borde tåla vatten lite bättre och dessutom kan man fälla in benen så att den nästan inte tar någon plats alls. Det är sk teleskopben och det fanns inte på Clasohlsonvarianten. Jag önskar mig en sån här pall i födelsedagspresent, blir perfekt att lägga i barnvagnen så kan jag ta små pauser under mina promenader!

www.naturkompaniet.se

Foppatofflor & hälsporre

Mina förra granne som lider av en faktiskt hälsporre (sporre är t o m bekräftad via röntgen) som han inte får bukt med, tipsade mig om att testa foppatofflor men inte Croc-originalet utan den version som säljs av Sko-kanonen, för att få skön avlastning inomhus. Det är ju inte så himla lätt annars att hitta bra inneskor som inte involverar fotinlägg och jag är ju ständigt på jakt efter nya innetofflor att variera mig med och blev därför jätteglad när jag upptäckte att min kära mamma hade köpt sig ett sådant par "foppa". Jag provade dem och de var jättesköna. Det var flera år sedan jag testade original-Crocen men tyckte att de var för hårda i plasten. Skokanonens tofflor var mycket mjukare och gav ändå ett bra stöd till fötterna. Min snälla mamma var snabb med att donera paret till mig så nu har jag ett par att byta med här hemma på dagarna. Inte världens snyggaste så klart men sköna. Innetofflor är guld värda! Tack mamsen.

Hemmaliv & plantar fasciit

Ja livet som hemma-mamma rullar på. Vet ibland inte vad jag gör på dagarna, men att ta hand om lilla Jack fyller uppenbarligen min tid till 100 %. Sonen är ju bara 7 veckor men jag har redan förundrats över hur fantastiskt många gånger man faktiskt måste tömma och fylla en diskmaskin, för att inte tala om hur mycket tvätt det blir när man är hemma hela dagen med en bebis! Fötterna hänger med skapligt men jag blir ändå dagligen påmind om smärtorna och hur de faktiskt begränsar mig. Som vanligt gäller det att se möjligheter i det mesta och det går ju bra när man är i balans i övrigt. De dagar då jag inte fått sova speciellt mycket pga den lille killen i familjen, är det svårare att se ljust på eländet. Det har blivit en hel del tårar, både av trötthet och frustration.

Vi tar oss runt ett litet varv med barnvagnen nästan varje dag och jag får påminna mig själv om att det faktiskt är fantastiskt med tanke på det år jag gick på kryckor. Hade jag varit bunden till kryckorna nu så hade jag verkligen inte kunnat gå ut med honom själv. Så snart snön släpper kan jag ta fram mina MBT igen och det längtar jag efter.

Fiffiga lösningar har vi som vanligt vara tvunga att komma på för att underlätta för de eländiga fötterna. Framför skötbordet står det nu en pall med höj och sänkbar sits så att jag kan sitta ner och byta blöjorna, både dag som natt. Jag försöker också att inte bära mer än nödvändigt (lättare sagt än gjort förvisso) Men om ni andra mammor där ute med fotproblem har något bra konkret tips att dela med er av så får ni så klart gärna maila dem till mig! Det finns nog massor att tänka på som jag inte hunnit med en, och ni som har större barn är säkert visa av erfarenheten!

Jack har kommit!

För en månad sedan, den 10 januari 2011, föddes vår lilla pojke, Jack! Förlossningen blev en smula mer dramatisk än vad vi hade kunnat föreställa oss eftersom både jag och M vaknade av vinterkräksjuka 3 timmar innan vattnet gick. Vi var alltså superduper-sjuka när förlossningen drog igång, värkarna började en timma efter vattnet gått och förlossningsavdelningen på sjukhuset ville inte ta emot oss utan sa bara "avvakta,avvakta" eftersom vi hade vinterkräksjuka och de inte ville att vi skulle smitta ner hela avdelningen. Efter ytterligare två timmar var det värkar non-stop och jag kände hur barnet var på väg ut, hemma i sängen. Då fick vi panik och tvingade fram en ambulans samtidigt som vi ringde min mamma eftersom vi insåg att M var för dålig för att åka med till sjukhuset.

Min mamma och ambulansen kom samtidigt och barnmorskan som var med i ambulansen gjorde snabbt bedömningen att barnet var på väg ut men att vi "borde hinna in" till sjukhuset eftersom jag profylaxandades och hon kunde stoppa mina krystvärkar genom att styra om min andning. Ambulanspersonalen trodde nog att jag var en smula galen för det enda jag fick fram mellan värkarna när de packade in mig i bilen var "tofflorna, tofflorna" Mamma och M såg till att jag fick på mig mina tofflor för har man plantar fasciit så kan man ju aldrig någonsin åka någonstans barfota...Det sitter ju djupt rotat även när man är halvt medvetslös ;-)

Vi kom in till sjukhuset kl o6.30 och 06.37 föddes Jack med ett illvrål! M hann tyvärr inte in till själva födseln men kom en liten stund senare. Vi fick sedan ligga kvar 4 dagar på sjukhuset pga att M och jag var så fruktansvärt sjuka, Jack mådde som tur var bra hela tiden och har ammat duktigt. Han var 47 cm lång och vägde 2845 g vid födseln och kom ca 3 veckor för tidig, jag hade ju inte ens hunnit sluta arbeta och det var massor som M och jag skulle ordna med här hemma. Inköp, tvätt, montering av diverse babytillbehör.

Som tur var hade vi i alla fall hunnit gå på två dagars intensivkurs i Profylax-andning, det blev ju verkligen min räddning eftersom allting gick så fort att jag inte hade möjlighet till någon annan smärtlindring, inte ens lustgas ju!! Helt otroligt ändå vad kroppen klarar av, jag har ju haft massa funderingar kring mig själv och förhållandet till smärta pga de eländiga fotproblemen. Resonerade under hösten för mig själv att jag nog klarar en del smärta bara jag vet att den inte är kronisk, eller flerårig och det visade ju sig stämma ganska bra. Visst gjorde det helvetiskt ont men jag andades och fokuserade på avslappning och hade hela tiden i bakhuvudet att detta inte varar för alltid- till skillnade från fötterna...Sedan var det ju tur i oturen att förlossningen bara varade i 4 timmar, det klarar man ju även om det är otroligt tufft.

Nu har jag gått stärkt ur detta och vi är så otroligt glad för vår fina lilla pojke som nu, en månad senare ätit upp sig till 3845 g och hela 53 cm. Kläder passar lite bättre nu och vi har börjat få ordning på någon slags vardag tillsammans. Det är en enorm omställning men så härligt!

God fortsättning på det nya året!

Önskar alla er fotskadade runt om i landet en god fortsättning på det nya året och hoppas att vi ALLA får uppleva stora, positiva förändringar och ett bra läkande under 2011.

Tack för alla mail som kommit under förra året, det är fantastiskt att få ta del av andras historier. Fortsätt skriva eller kommentera, det uppskattar jag verkligen.

Nu har nedräkningen börjat till förlossningen. Det beräknade datumet är 26 januari...känns otroligt spännande och roligt. Håll tummarna för en problemfri förlossning! Jag uppdaterar när det händer något.